Till min yngsta dotter, Janina.
Alla bilder på denna resa är fångade genom Sentinel-2‘s ögon. Med 13 spektralband, syn i 13 specifika våglängder, de ESA-byggda satelliterna (i detta skede -2A och -2B) presentera överskådlig information som kan vara både vacker och informativ. De band som använts står i bildtexterna – i ordningen R, G och B. Band 4, 3 och 2 betyder att band 4 (våglängd 665 nm) visas i rött i bilden, band 3 (560 nm) i grönt och band 2 (490 nm) i blått. Det är ungefär så som vi ser omgivningen och kallas i fortsättningen ”naturliga färger”.
Nu reser vi!
Vi börjar färden vid Lake Granby. Sjön i sig är ett resultat av det dammbygge som stod färdigt 1950. Dammens uppgift är att, genom Colorado-Big Thompson projektet, förse bland annat Boulder och Fort Collins med vatten. Lake Granby ligger på samma breddgrad som Madrid men geografin i området och en yta som ligger drygt 2500 m.ö.h. ger istäckt yta under en betydande del av året. Här huserar förresten världens högst belägna båtklubb. (!)
Coloradofloden har inte haft särskillt lång sträcka på sig att samla vatten innan det första uttaget görs. Begreppet flodbank finns redan i annan betydelse än som bank för vattnet en flod för med sig. När det gäller Coloradofloden kan vi hur som helst längs vägen se floden som en bank ur vilken uttag görs där det finns möjligheter därtill.
Vad vi än ser på, och vad vi än tar bilder av, är det ofta en lek med ljus. Så är det också även om bilderna är tagna från rymden så länge de är tagna med sensorer känsliga för det vi kallar ”ljus”. Det spektrum av EMR som våra ögon registrerar är begränsat till våglängder någonstans mellan 400 och 800 nanometer. På norra halvlkotet smeker ljuset landskapet i en liten vinkel under november till januari. Det släpande ljuset framhäver ojämnheter i jordytan. Därför håller vi oss kvar i januari några bilder.
I januari ter sig Utah’s karga landskap närmast som etsningar. Skarpa skuggor framhäver landskapets struktur. Människans inverkan på Coloradofloden och dess omgivning syns inte bara i dammbyggen. I bilden nedan syns färger som definitivt inte är naturliga även om bilden är tagen så att färgerna är de samma vi skulle se om vi tittade ner på Dead Horse Point från Sentinel-2.
Lake Powell, nedan, är en reservoar som är resultatet av uppdämningen av Coloradofloden vid Glen Canyon-dammen. Bilden omspänner kring 60 km från öst till väst. Ändå är det inte svårt att få korn på dammen nere till vänster i bilden. Här regleras flödet av ”Colorado river Compact” som säger att de övre staterna kring Coloradofloden; Colorado, New Mexico, Utah och Wyoming, bör under godtycklig tioårsperiod årligen låta en mängd på i snitt 9,3 km³ vatten passera. Tanken om att dela på flodens vatten kommer att följa oss fram till avsaknaden av utlopp.
Lake Powell rymmer som mest 30 km³ vatten. Då ligger ytan på 1128 m.ö.h. Den fåra som Coloradofloden skurit ut åt sig gör att reservoarer utmed Coloradofloden ändrar förhållandevis mycket i höjd beroende på den aktuella mängden vatten. I flacka landskap ändras dammarna mest i utbredning när vattenmängden varierar.
Bilden ovan spänner över 220 km från öst till väst. Betraktar man floden över ett så stort område är det fullständigt klart att vattnet den för med sig är en källa till liv. Vi är för tillfället på väg till ett väldans livligt område: Las Vegas. South Cove, som syntes längst i väst på förra bilden syns nedan längst i öst.
Följande anhalt är Bullhead City, en stad med c:a 40 000 invånare. Här är den årliga nederbörsmängden i snitt 152mm, vilket trots allt är betydligt högre än Las Vegas’ 104mm.
Bilderna över Bullhead City spänner 115 km från öst till väst. Här växlar bildspelet mellan en bild tagen i ”naturliga färger” och sen en bild som är uppbyggd av band 8a och 11, 865 nm respektive 1610 nm. Båda dessa band fångar våglängder utanför det vi ser. Bilden med ”falska färger” visar skillnaderna i data mellan de båda våglängderana dividerat med summan av bandens data, (8a-11)/(8a+11). Det ger en bild som visualiserar fukten i jorden. Lägg märke till de torra dalarna på bägge sidor om den som Coloradofloden rinner genom.
Bilden nedan rymmer två dammar. Turbinerna i Parkerdammen har en kapacitet på 120MW och levererar i snitt 97% därav. (Vad betyder det med tanke på huv vattnet flyter i Coloradofloden?) Hälften av den energi som produceras används för att pumpa det vatten som sedan flyter genom Colorado River Aqueduct. Det vattnet utgör merparten av drickvattnet i södra Kalifornien.
Lake Havasu syns också i bilden nedan, längst i nordväst. Sjön Alamo syns något väster om mitten längst i norr. I dess sydvästra ände finns Alamodammen. Norr om Phoenix i öster syns Lake Pleasant. Agua Fria River förser naturligt den behagliga sjön med vatten, om än i liten mängd. Sjön har tidigare dämts upp i liten, privat, skala för att förse odlingar med jämn tillgång på vatten. Numera leds en del av Coloradoflodens vatten, genom CAP’s försorg, till sjön vars dammar höjts i flera omgångar. Numera utgör sjön/reservoaren också ett betydelsefullt rekreationsområde för områdets växande befolkning. Dykning, vattenskidåkning och segling på nära håll lockar Phoenixborna ur stadskärnan.
Följande bild är tagen 8:e april 2018. Odlingarna som syns i bilden är till största delen klassiska rektangulära fält. I april 2016 syntes endast runda, centrumpivåbevattnade, fält. Cirklarna vi ser i bilden har förresten en diameter på nära 800 m. (!)
Innan vi lämnar USA tar vi en titt på området söder om Imperialdammen. Här bär Coloradofloden med sig en stor mängd finkornig lera, silt, som samlas upp i sedimenteringsbassänger i anslutning till Imperialdammen. Sedimentet leds i och för sig tillbaka till Coloradofloden men först efter att vattnet avletts i kanalsystemen. Upp till 1100 m³/s av Coloradoflordens vatten styrs om i anslutning till Imperialdammen.
Med tanke på den mängd människor som slagit sig ner i de sydvästligaste delarna av USA och den mängd människor som lever strax söder om den mexikanska gränsen finns det fog för de odlingar vi ser på bilderna. Det syns också att odlingarna är beroende av det kanalsystem
Vi lämnar USA och ser på den sista biten av det som återstår av den en gång så mäktiga Coloradofloden. Det djupröda längst västerut i följande bild härrör sig från buskage i bergsområden ut mot Ensenada och Stilla Havet. I övrigt består marken i bilden av odlingar och öken.
Det finns en hel del ordspråk som försöker beskriva händelser som på givet sätt utmynnar i sin egen speciella form av fullbordan. Osökt kom jag att tänka på ett lokalt ordspråk som i sin enklaste svenska översättning kanske skulle lyda:
Det gick jämt ut, som när Fia åt det kaffebröd som bjöds.
Coloradoflodens vatten räcker också precis till så att även den sista odlingsytan får sitt vatten. Därtill finns de bestämmelser som reglerar uttaget av vatten högre upp i floden.
Har ni rest ända hit, har ni, förutom en del rätt färska bilder över ett spännande område, sett en hel del tekniska lösningar för att lösa en del av de utmaningar vi människor ställs inför när vi vill göra livet gott att leva. Hur stor del har kraftverken i orsakerna till att Coloradofloden bara nätt och jämt, och betraktat med god vilja, når havet?
Vill du göra en egen resa? Alla satellitbilder i detta inlägg är genererade via Sentinel Hub Playground. Enkelt, kostnadsfritt och inloggningsfritt.
Jan är lärare i matematik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, samt resursperson på skolresurs.fi. Att ta in världsrymden i klassrummet ger ofta, åtminstone, ett delsvar på frågan ”Varför?”, en fråga som hörs rätt ofta i samband med matematikundervisningen. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna till framgång.
edugalaxen.com 
7 kommentarer