Rymdkofferten

Kursen ”Under polarhimlen”, som ordnas av ESERO Nordic, slutförts för vår del fanns två saker högt på önskelistan: Klart väder och den utlovade ”Romkofferten” från Norge. Vi, Maria Sjöblom och Jan Holmgård, beslöt redan i tidigt skede att ordna fortbildning för lärare i skolorna runtomkring under den tiden vi hade fått låna ”Romkofferten”. Dels för att sprida intresse för det som händer kring vår planet och dels för att berätta om ESERO´s kurser. Det visade sig finnas ett klart större intresse än mängden utrustning. Idén med att skapa en egen rymdkoffert som skulle cirkulera i de svenskspråkiga skolorna i Finland var härmed befäst.

I stället för att kopiera den norska kofferten beslöt vi att utgå från det som fanns i den men utvärdera varje detalj utgående från våra önskningar. Under våren 2013 skisserades planerna och under ett möte i Helsingfors i juni fattade BirtgitStrømsholm (Esero) och Kristian Smedlund (Resurscenter för Matematik, Naturvetenskap och Teknologi i Skolan) beslut om att dela kostnaderna mellan sig för att det skulle kunna bli verklighet av rymdkofferten.

Kofferten beslöts innehålla utrustning för studerandet av samma fenomen som utrustningen i norska originalkofferten. Däremot beslöt vi ersätta solteleskopet med ett enkelt teleskop av Maksutov-Cassegrain-typ. Det teleskopet, försett med solfilter, är lätt att använda för eleverna när de ska studera solfläckar. Därtill kan teleskopet användas också för att studera t.ex. planeter på natthimlen. Teleskopet är försett med rödpunktssikte för att lätt hitta mål på natthimlen.

Teleskopet i all ära – men med det görs bara momentana iakttagelser. Sunspottern däremot kan berätta en historia. Därför var det ett lätt beslut att packa ner en sådan i kofferten. Sunspottern visar också på hur ett gammalt instrument utan högteknologi befrämjar förståelsen för olika fenomen. Sunspottern brukar vara det instrument som får eleverna att inse att solen roterar kring sin egen axel genom det att de enkelt kan se hur solfläckarna flyttar sig från dag till dag. Det är i samband med inritandet av solfläckarna som väcker elevernas tankar om hur fort vi rör oss och roterar i förhållande till solen. Därtill är Sunspottern ett absolut tryggt instrument att använda för solobservationer.

Enkla spektroskop med våglängdsskala packades ner i kofferten för att ge eleverna en första inblick i sambandet mellan färger, våglängder och grundämnen.

För att vi ska kunna förstå fysiken kring norrsken behöver vi också känna till en del om magnetfälts egenskaper. Med hjälp av batteri, kabel och kompass kan man enkelt se samband mellan ström och magnetfält. Enkla underlag för sådana laborationer finns nedpackade i kofferten. Däremot tog vi oss en rejäl fundering över hur vi skulle göra med magnetometern. Vi ville ha ett enkelt instrument som skulle kopplas till dator med hjälp av USB-kabel och vars hela programvara kunde fås att fungera enbart med att plugga i ett USB-minne och klicka på en ikon. Någon sådan hittade vi inte. Däremot kastade Mats Braskén, fysiker och resursperson, fram frågan på hur vi ser på det att frångå de kommersiella kanalerna och i stället bygga ihop en egen. Beslutet togs snabbt. Däremot uppstod lika snabbt frågan ”Hur?”.

Vi beslöt oss för att utgå från en Arduino och en tre-axels magnetsensor. Mats utvecklade ett enkelt fungerande koncept med grafiskt framställda mätresultat. För min del var detta en helt ny värld. En värld med mycket möjligheter. Här kom ESERO´s kurs ”CanSat för nordiska lärare” väl till pass.

Den programvara som används för tillfället utvecklades till slut av Patrick Dahlin, första årets studerande i Pedersöre gymnasium. Jag (Jan) bjöd på sensorer när han tillsammans med några vänner deltog i en tävling i vetenskap och teknik och han tackade med att skapa den programmiljö jag ville ha. Programmet är reducerat till ett fönster där tre grafer ritas kontinuerligt. Det har visat sig att trots att eleverna har ”högerhandsregeln” under kontroll behöver den bekräftas med att de kan se att värden på den axel som löper i samma riktning som den strömförande kabeln inte alls reagerar när sensorn förs över kabeln. Laborationerna för grundskolan hålls på konceptnivå.

Under våren 2014 kommer rymdkoffertarna att användas dels under workshops för lärare, under seminarier som Resurscentret anordnar, och dels ute på skolorna i den närmaste omgivningen. Detta att vi inte ännu under våren sänder iväg koffertarna på någon längre tur gör att vi enkelt kan utvärdera, komplettera och korrigera innehållet. Utvecklingen är kontinuerlig.

Det är fantastiskt att vi på detta sätt kan dela med oss av det vi fått via ESERO och Resurscentret i Finland.

Maria Sjöblom & Jan Holmgård