Lagrangepunkt 2 – Hem för JWST

L2 är en plats som i många avseenden är ideal för telskop – riktade utåt i, och från, vårt solsystem. Därifrån kan man under ett år fånga ett fullt panorama utan att Solen ställer till det. Webb-teleskopet kommer att ha en helt klar natthimmel 24/7/12/365,25. Jupiter kommer att vara det klarast lysande objektet i synfältet. Solen, Venus och Månen kommer alltid att vara bakom teleskopets sköld. Tidigare har bland andra teleskopen Planck, Herschel och GAIA skördat framgångar i den miljö som Lagrangepunkt 2 tillhandahåller.

Varje himlakropp kröker själva rumtiden. Det blir enklare att illustrera om man låter himlakropparna skapa gropar i en tvådimensionell väv. Däremot är det viktigt att hålla i minnet att den tvådimensionella väven egentligen är tredimensionell. Det jag försöker skriva är att vi i en tvådimensionell modell försöker avbilda ett fyrdimensionellt system som verkar på ett tredimensionellt rum.

Ju längre ut i solsystemet man kommer, desto längre tar det att färdas ett varv kring Solen. Dels för att resan kring Solen är längre och, framför allt, för att banhastigheten bör vara lägre för att balansera den lägre påverkan av Solens gravitation. Det som finns vid L2, däremot, påverkas inte bara av Solens gravitation utan också av Jordens. Följaktligen kan det som placeras vid L2, 101% av Jordens radie ut från Solen, utan större energikrävande åtgärder hålla jämna steg med Jordens rörelse i sin bana. 

Lagrangepunkt 2 är en sadelpunkt. Sätter man en kula, eller en oerfaren ryttare, i sadeln på en häst är det mer troligt att kulan, eller ryttaren, hålls i sadeln i hästens färdriktning (så länge hästen inte gör några plötsliga utfall) än i riktning vinkelrätt mot hästens färdriktning.

Fortsättningsvis underlättar det greppandet av gravitationen om man åskådliggör den i en bild där gravitationen kröker en tvådimensionell väv där ”nedåt” är riktat mot sidans botten. I L2 finns definitivt inget ned eller upp. Ingen gravitationskälla över huvud taget. Det är bara ett gravitationellt samspel med Solen och Jorden som aktörer vilket skapar en ekonomisk placering av teleskop och dylikt som kanske kunde konkretiseras i bilden nere till höger.

Fortsätter vi med bilden där en massiv himlakropps krökande av rumtiden som om kroppen åstadkommer en grop i en tvådimensionell väv bör vi hålla i minnet att Solens grop är stor. Den lilla grop som Jorden skapar förmår i och för sig Månen att röra sig kring den, men Jordens grop befinner sig ändå rätt djupt i Solens grop. 

James Webb Space Telescope kommer att påverkas mer av Solens gravitation än av Jordens. Betydligt mer. Med en faktor på 40.

Läs mer om JWST’s placering här.

---