Solskölden som ska skydda Webb-teleskopet från Solens och Jordens strålning – både värme och ljus – består av fem mycket tunna ”dukar”. Den duk som är ytterst mot Solen är 0,05mm tjock. De övriga är hälften så tjocka, 0,025 mm. Området mellan dessa är, av naturliga orsaker, vakuum. Idealt för värmeisolering.¹
Silikonlagret på dukarna är kring 50 nanometer tjockt och aluminiumlagret kring 100nm. uttryckt i millimeter vore det 0,00005mm respektive 0,0001mm.
Materialet i solskölden är Kapton – ett plastmaterial med metallbeläggning – tunnare än tjockleken på ett hårstrå. Bild: NASA/ Northrop Grumman Aerospace Systems, september 14, 2011 
Alla fem lagren i solskölden är utspända. Största längd är 21,197m och största bredd är 14,162m. Öppningen i mitten är vikt för basen till själva teleskopet. Bild: NASA/Chris Gunn
139 av Webb-teleskopets 178 utlösningsmekanismer fungerade enligt manus när solskölden fälldes ut och spänndes till sin rätta storlek. 70 gångjärn, 400 block och 90 trådar, tillsammans nära 400m var involverade i det här skedet av att veckla ut teleskopet. En ”suck av lättnad” känns lite ”futtigt” i detta sammahang.
Bilderna ovan visar temperaturen på fyra olika ställen på teleskopet. Punkterna a och b är på den heta sidan och c och d på den kalla. Jämför man temperaturdata från tidigare med data som kommit in efter att solskölden fällts ut synns det en markant skillnad. Primärspegelns medeltemperatur, c, har sjunkit med 100 grader – Celsius och Kelvin. I detta nu vore det kanske vettigt att prata Kelvin, temperatur över den absoluta nollpunkten.
Innan solskölden fälldes ut var primärspegelns medeltemperatur 216 K, Nu är den nere i 116 K. Den kommer att bli än kallare.
Klockan 14;52 GMT, onsdagen 5.1 påbörjades utfällningen av sekundärspegeln och bommen den sitter på. Två timmar och 31 minuter senare var alla delar låsta i rätt läge och ännu en deloperation bekräftades lyckad.
Sekundärspegeln sitter stabilt på en bom, drygt sju meter ut från primärspegeln. Själva sekundärspegeln, som samlar all data från primärspegeln och vidarebefordrar allt till kameran/sensorerna, är 74cm i diameter.
För varje steg som tas, och som fungerar enligt manus, lättar en slags spänning. Stiger, däremot, gör spänningen inför det Webb-teleskopet kan visa oss.
Följ med teleskopets väg på https://www.jwst.nasa.gov/content/webbLaunch/whereIsWebb.html
Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
edugalaxen.com 