Exceptionell Månförmörkelse 27-28 juli 2018

Natten mellan 27:e och 28:e juli 2018 ligger Jorden på en rät linje mellan Solen och Månen. Det är det som ger upphov till en månförmörkelse. Det exceptionella med just den här månförmörkelsen är att den varar längre än någon gång under 2000-talet, 103 minuter, eftersom den är central och för att avståndet mellan Jorden och Månen är långt (406223 km), men framför allt att det sker sgs samtidigt som avståndet mellan Mars, som då syns alldeles in till Månen, och Jorden är kortare än det varit på 15 år.

Månförmörkelse
Skissen visar hur en månförmörkelse uppstår. Preumbra, eller halvskugga, kallas den period när Jorden delvis skymmer Månen för solljuset. Under en total månförmörkelse träffas Månen endast av det solljus som passerat genom och diffuserats i Jordens atmosfär. Den inföllda bilden är tagen under månförmörkelsen 28:e september 2015.

Att Månen blir röd beror på att Jorden omges av en atmosfär som släpper igenom de längre våglängderna av synligt ljus, det vi uppfattar som rött. Det är också därför solen ser röd ut när dess ljus tvingas färdas en lång väg genom atmosfären innan det når oss i solnedgången. Atmosfären ”böjer” också ljuset en aning vilket gör att vi faktiskt ser solen en liten stund efter att den egentligen försvunnit under horisonten. Lägger vi ihop allt detta förstår vi varför Månen ser röd ut vid en månförmörkelse.

Det finns en del webbsidor som ger dig bar information om och när du kan se, bland annat, den kommande månförmörkelsen. Timeanddate är en sådan.

Några hålltider (CET):

  • 20:24 börjar den partiella månförmörkelsen
  • 21:30 inleds den totala fasen
  • 22:22 uppnås månförmörkelsens maximun. Då är Månen mitt i Jordens skugga.
  • 23:13 är den totala månförmörkelsen över, och
  • 00:19 (28:e juli) är den partiella fasen över. Fortfarande är dock Månen i halvskugga en dryg timme.
  • Tiderna i listan gäller oberoende av var på Jorden man befinner sig. Förmörkelsen sker ju på Månen. Däremot ser vi inte de inledande faserna från Norden eftersom Månen då befinner sig under horisonten. I Danmark ligger man bäst till. Från Köpenhamn kan man se sgs hela den totala månförmörkelsen.

Maanformoerkelse20180728

I Vasa vid Bottniska vikens kust finns det möjligheter att se den totala månförmörkelsens slutskede. Vid den tid Mars skymtar i buskarna under Månen är Saturnus på väg bakom horisonten och endast halva Månen är i Jordens kärnskugga. Bild: Stellarium

Långt i norr är Månen väldigt nära horisonten. (Sambandet mellan ljusa nätter och en fullmåne intill horisonten syns i skissen ovan.)

Vill man se Månen under skedet av total förmörkelse och Mars – närmare än någonsin de senaste femton åren – samtidigt (!), är det till att försäkra sig en åskådarplats som inte är längre än 60 breddgrader norr om ekvatorn, alltså i höjd med linjen Oslo-Stockholm-Helsingfors. Det är speciellt eftersom Mars då lyser betydligt starkare än den förmörkade Månen. Fredrik Axéns bild från förra fullmånen visar hur nära horisonten Mars och Månen befann sig då i månadsskiftet juni-juli. Mars är faktiskt ”lägre” den kommande helgen, men ännu närmare. Följ länken för mer information.

Visibility_Lunar_Eclipse_2018-07-27
Bild: Wikimedia commons

Bilden ovan visar att Norden ligger i kanten av det område varifrån den totala månförmörkelsen kan ses. Vi kommer att se förmörkelsen under det att Månen stiger upp över horisonten. Den linje läng 60:e breddgraden (N) jag skrev om tidigare gäller för att få syn på planeten Mars.

Titta på skissen överst på sidan. Var ska man vara för att ha god uppsikt av en förmörkad Måne i den situationen?

Uppdaterat 28:e juli:

20180728Foermoerkelse
Från Replotbron syntes Månen just innan den totala fasen var över. Tidigare under kvällen/natten hade bron varit livligt trafikerad av människor som gick upp för att få se, och kanske få en bild av, Månen. När den väl visade sig ur dis och moln var bron rätt tom på folk. Mars fanns det dock ingen chans att få syn på vrån 63 grader nord, även om bron är hög. Till det hade det krävts absolut fri sikt ända ner till horisonten.

JanJan är lärare i matematik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, samt resursperson på skolresurs.fi. Att ta in världsrymden i klassrummet ger ofta, åtminstone, ett delsvar på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna till framgång. 

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s