Månförmörkelse 28.9.2015

Måndagen den 28 september 2015 sammanfaller två i och för sig rätt vanliga händelser. En månförmörkelse sammanfaller med en ”supermåne”. Händelsen är väl värd en vaknatt. Det är 18 år tills vi får nästa chans!

Månförmörkelsen denna gång varar från 02:11 till 07:22 (CEST). Först ses bara månen bli aningen mörkare och aningen rödare. Jordens halvskugga, Penumbra, glider in över månen. Klockan 03:07 börjar den egentliga förmörkelsen. Inledningsvis partiellt. 04:11 börjar den totala förmörkelsen vilken varar fram till 05:23. Månen är då helt inne i jordens kärnskugga, Umbra. Efter detta sker händelserna i omvänd ordning och endast de västligaste delarna av Norden kan uppleva de sista resterna av månförmörkelsen. Mer österut har månen försvunnit under horisonten innan månen åter skiner klart.

Eftersom jordens radie är betydligt längre än månens, 6371km mot 1737km, tar det sin tid för månen att passera genom jordens skugga. Detta kan jämföras med en solförmörkelse – när månens skugga likt en mörk fläck drar fram över jorden. En sådan förmörkelse är lokal och varar blott någon minut. Månförmörkelsen sker ”på månen” och ses likadant samtidigt från hela jorden om man inte är placerad så att månen befinner sig under horisonten. Exakt tidtabell finns här.

Atmosfären kring jorden gör dess skugga diffus. TIll skillnad från solförmörkelsens skarpa händelseförlopp är månförmörkelsen ett smygande fenomen. Skulle vi stå på månen 28.9 skulle vi se en glimrande ring kring jorden – ljuset som går genom vår atmosfär. Den ljuskransen lyser upp månen så att den egentligen aldrig blir helt mörk under förmörkelsen. Däremot blir den rödaktig. Den röda färgen beror på att det ljus som träffar månen under den tid den är i jordens skugga har gjort en lång resa genom jordens atmosfär. De kortvågiga frekvenserna av ljus, som blått och grönt, har spridits ut och de som passerat atmosfären är de långvågiga, röda, frekvenserna. Romantiskt sett ser man alla jordens soluppgångar och solnedgångar samtidigt spegla sig i månens yta.

Supermånen då?

Månens bana kring massmedelpunkten är inte helt rund. Det medför att avståndet mellan månen och jorden varierar. När månen är ytterst i sin bana, apogeum, är banradien över 405000km. Vid perigeum är radien drygt 36300km. Uttrycket ”Supermoon” används när en fullmåne eller nymåne befinner sig nära sin kortaste banradie. Detta gör att månens upptar en större del av vårt synfält vid sk supermåne. Riktar man ett teleskop mot månen och projicerar bilden mot en vit skiva kommer bildens radie att vara drygt 11% längre vid perigeum än vid apogeum. Är radien 11% längre kommer den upplysta ytan att vara 23% större.

Supermånematematik kan vara en god start på klassrumsdiekussionerna. Skissen nedan är inte alls skalenlig men är en bra utgångspunkt för beräkningar. Hur man uppfattar månen när den är som närmast jämfört med när den befinner sig som längst bort kan beräknas både med trigonometri, företrädelsevis tangens, och genom att bruka de två likformiga trianglarna.

Betyder då ”supermånen” att månen befinner sig en längre tid i jordens skugga – att förmörkelsen varar något längre än vanligt?

Uppdaterat 28.9.2015