En ensam man står och ser upp mot morgonsolen av den enkla anledningen att spänningen trumfade över sömnen. Mannen är Henrik Smulter och han har brett ut en pressenning och på den placerat en flaska helium och en del annan utrustning. Om en timme strömmar elever och lärare från Högstadiet och Gymnasiet i Petalax in för att ta ut allt som ”Launch day” har att ge. Det lödande och programmerande som gjorts under våren ska upp (!) till bevis. Allt är nu redo.
Kvart före nio knattrar den första mopeden in på Meteorians parkeringsplats. Det drar ihop sig. Det är bara att sätta sig intill sin egen låda och börja förbereda sin utrustning för ballongsläppet.
Anton Lindholm vill ha bra data från hela turen. André Forsman håller sina vakande ögon på släppen. Henrik Smulter önskar att ballongerna med utrustning skulle stiga snabbt, landa fort och ge fina bidler. Lärare som jobbar en bit från projektets nav har också sin givna plats i sammanhanget. Exempelvis har energigivande space-bars bakats på skolan och ska också de testas i hetluften.
En efter en monteras nyttolasterna in i kedjan. Därefter fylls ballongerna och ekipaget är klart att lyfta. Fyra ballonger bär åtta sonder av CanSat-typ. Därtill är de alla fyra paket utrustade med kamera.
Söderfjärden är en sällsynt väl lämpad plats att släppa ballonger från. Här finns inte ett enda hinder förutom Meteorians lilla vindkraftverk, som ju lätt går att undvika genom att släppa ballongen från kraftverkets läsida. Utrymme finns.
Team 4’s ”Eye in the Sky” höll ett vakande öga över det mesta som hände under förmiddagen. Därtill dokumenterades händelserna av Sundom TV, Vasabladet och YLE Österbotten
Ballongerna spåras med hjälp av den allra enklaste sändare med GPS. Färden kan följas via app i mobilen, och spårningen inleds direkt första ballongen har lämnat marken. Enda nackdelen med det systemet är att kontakten bryts när ballongerna når hög höjd. Gränsen för ”hög höjd” ligger en god bit under de 18000m som ballongerna beräknas nå.
Ännu en ballong lämnar Söderfjärden. Vinden har ändrat vilket medför att denna ballong släpps från Meteorians nordsida. En bit upp var dock vindförhållandena rätt lika under hela förmiddagen och all utrustning hittas sedan i Kauhava och Ala-Härmä.
De små GPS-sändarna som skulle underlätta sökandet förlorade kontakten på hög höjd. Lättnaden var stor när GPS:arna åter igen gav sig till känna. Lite nervöst blev det när ett ekipage såg ut att gå in för landning på militärflygfältry i Kauhava, berättar Henrik
Ivern var enorm när vi skulle titta på tvåans film och skyddsfodralet satt som berget av trycket. Men bilderna gav genast belöning.
Snart hörde Anton av sig och rapporterade att trean hittats. Andre var långt borta med dålig hörbarhet men hittade sin efter lite strapatser i skogen.
”Det var en uppsluppen stämning på Tesses Cafe efteråt där vi åt pizza och skickade runt filmkameran. Mycket fina artiklar och intervjuer i media och god feelis efter denna helg och sista veckan. Anton började snabbt på med dataanalysen och det verkar som alla CanSats har fungerat som de skall.” berättar Henrik.
När höstterminen inleds är det dags att ta itu med behandlande av all data som samlats in. Som synes kan inte ens försommarsolen hålla en mattelärare från att gå in och se vad som småningom kan lysa upp höstmörkret.
Steg ett i trestegsraketen har brunnit ut. Det är mycket som ska hända innan 50-årsjubiléet av första människorna på månen går av stapeln. Vintern innehåller också en hel del träning – givetvis enligt program med influenser från astronauternas träning.
Lycka till, alla inblandade!
Nu har projektet också en egen blogg. Besök den gärna.
Jan är lärare i matematik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, samt resursperson på skolresurs.fi. Att ta in världsrymden i klassrummet ger ofta, åtminstone, ett delsvar på frågan ”Varför?”, en fråga som hörs rätt ofta i samband med matematikundervisningen. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna till framgång.
edugalaxen.com 
2 kommentarer