I historien har himlafenomen lämnat djupa spår och viljan att förklara fenomenen har skapat berättelser som ibland spridit både rädsla och känsla av vanmakt. När vi 20:e mars 2015 såg månen passera framför solen var det något vi visste skulle hända. På intet sätt förtogs fascinationen under solförmörkelsen av det faktum att vi visste både hur, när och varför den skedde. Däremot förundrades många över att man så exakt kan beräkna rörelserna i vårt solsystem.

Solförmörkelsen intresserade elever, lärare och personal.

Inför solförmörkelsen skrevs det en hel del om hur farligt det är att se på solen med oskyddade ögon. Igen bevisades det att det som pratas och skrivs mycket om får en stor plats i tankevärlden. Diskussionerna om huruvida den förmörkade solen kunde förorsaka ögonskador tog sig ibland utanför vetenskapliga råmärken. Mera därom i kommande artikel.

Svetsglasögon och skyddsglas för svetsmask lär ha varit slutsålda hos många järnhandlare. Fotografer som varit med på den fysiska filmrullens tid hade lätt att bli av med gamla oexponerade filmer eftersom de fungerar väl som ögonskydd när man ser på solen. Kreativiteten blommade när tiden för förberedelser blev knapp. I Sursik skola byggdes en korridor tillfälligt om till en Camera Obscura. Motivationen för att täcka in fönstren med tunga pappersark lyftes av den första glimten av den projicerade solen. När månen kommit en bit in framför solen drog en elev direkt parallellen till Apples logo. Många var de elever som efter det att de sett projektionen av förmörkelsen i det att de vandrade genom korridoren vände ut i snålblåsten för att genom teleskop syna fenomenet närmare.

Inne i en lång korridor i Sursik skola hade lärare Gerd Holmström, täckt in fönstren, stuckit små hål i mörkläggningspappren och på så sätt byggt nejdens största Camera Obscura. Bilden av den delvist skymda solen syns på väggen under fönstren mellan korridor och klassrum.

Naturens egna projektioner av solen ser vi under träden. När ljuset passerar genom små hål i grenverket ser vi i vanliga fall runda ”solkatter” på marken utan att reflektera över att det är projektioner av vår sol. Under solförmörkelse noterar vi att de är annorlunda.

När trädens grenar är tillräckligt täta silas solljuset igenom dem och når marken eller en vägg endast genom små hål. Följden av detta är att solens form syns som ”solkatter”. Förklaringen ligger i ”Camera Obscura”. Här syns tydligt att månen skymmer allt utom övre kanten av solen.

En Sunspotter, som i normala fall används för att följa solfläckars utveckling, fungerar utmärkt som ett synnerligen tryggt instrument att iaktta solen med. Här är det också enkelt att ta en bild av projektionen och på det sättet föra anteckningar av en speciell händelse.

I Kyrkoby skola i Pedersöre samlades eleverna kring en Sunspotter.

I stort sett vilket optiskt instrument som helst kan användas för att projicera bilder. En stor fördel med projektioner är att de är trygga att se på. I synnerhet när ljuskällan är stark såsom alltid är fallet när det gäller solen.

Projektion mot ett papper med hjälp av en fältkikare

Solförmörkelsen denna gång gav oss en upplevelse som varade ett par timmar och troligen formade minnen som räcker livet ut. Det är dock tydligt att fascinationen är störst just inför föreställningens klimax. När en allt större del av solen började framträda bakom månen återgick publiken till sina dagliga sysslor. Många bar dock med sig den speciella känsla det ger av att ha fått se något stort, något som ger den fullständigt relevanta känslan av att vara en väldigt liten del av vårt universum.

En grupp elever gör de sista observationerna innan showen är över för denna gång.

Olika redskap ger olika upplevelser. Teleskopet ger en synnerligen bra bild av solen. Skyddsglasögonen ger den genuina känslan av att verkligen se månen passera framför solen. En kombination av iakttagelser formar den bästa helheten. Ett stort tack riktas till Narom och Nordic ESERO samt andra organisationer som förmedlat skyddsglasögon till bland annat skolelever!