Förbannade, underbara, solförmörkelser

SolarEclipse
Vid en solförmörkelse rör sig Månen mellan Jorden och Solen så att Månens skugga sveper fram över Jorden. I kärnskuggan ser man en total solförmörkelse under några minuter. Ytterom kärnskuggan ser man en partiell solförmörkelse. OBS! Bilden är inte skalenlig

Solförmörkelser är rätt omvälvande upplevelser. Ljuset ändrar, skuggor ändrar karaktär, fågelsången ändrar – i den mån det finns sjungande fåglar i omgivningen – och man ser den stjärna som förser vår planet med ljus och energi skymmas av Månen en stund. Solförmörkelser har vi sisådär två gånger på tre år, men under dessa tillfällen kan den endast iakttas längs en smal sträng på Jordens yta.

Solformorkelsetabell
Solförmörkelser t.o.m. 2024. Bild: Timeanddate.com

Ifall ni inte bokat resa till USA 21:a juli 2017 finns det några sätt på vilka man kan följa med solförmörkelsen i alla fall; NASA har en sida med information om vad de tänker göra för att uppmärksamma händelsen. Bland annat kommer man att i realtid kunna följa med det som händer när solförmörkelsen drar fram över USA via NASA Eclipse 2017 Live.

JordenLutning_mm
Varken Jordens eller Månens axel är i rät vinkel mot det plan som utgörs av Jordens bana kring solen. Inte heller är Månens bana kring Jorden i samma plan som Jordens bana kring Solen. Skulle dessa banor ligga i samma plan skulle vi ha en solförmörkelse varje nymåne. OBS! Bilden är inte skalenlig

Skulle Jorden vara större skulle vi givetvis oftare kunna avnjuta solförmörkelser. Det låter som ett löst påstående men om vi tar med våra satelliter kan vi genom deras ”ögon” se betydligt fler solförmörkelser.

Proba-2_view_of_Europe_s_solar_eclipse_node_full_image_2
Fredag 20:e mars 2015, när vi i Nordvästra Europa tittade på en partiel, eller på Färöarna och Svalbard – en total, solförmörkelse, tog ESA’s satellit Proba-2 denna bild. Bild: ESA / ROB

Under den ringformade solförmörkelsen (annular eclipse) 26:e februari 2017 passerade månen direkt mellan Solen och Proba-2 hela tre gånger. De samlade bilderna från de händelserna finns samlade i ett videoklipp. Ringformade solförmörkelser uppstår när Månen ligger närmare det yttre läget i sin ellipsformabde bana kring Jorden. Eftersom Månen då, pga större avstånd från Jorden, inte förmår täcka hela Solen för observatörer på Jorden, syns Solen då som en ring.

NASA’s satellit Solar Dynamic Observatory, SDO, råkar kring vår och hösdagjämningen ut för irriterande frekventa solförmörkelser. Det är då oftast Jorden som kommer in mellan satelliten och Solen även om också Månen ibland orsakar avbrott i SDO’s solobservationer.

Double_Eclipse2016
Dubbel solförmörkelse: I denna bild, tagen av SDO AIA 304, syns Månens skugga uppe till höger och jordens uppe till vänster. På SDO’s sida finns också ett videoklipp över händelsen. Källa: NASA/SDO

En partiell solförmörkelse kan ses i  ett betydligt större område än den totala solförmörkelsen. Det illustreras i första bilden i detta blogginlägg. Under en partiell solförmörkelse kan man inte på samma sätt som under en total solförmörkelse iaktta Solens korona med de allra enklaste hjälpmedel. Men – även den mest blygsamma solförmörkelse är intressant. Och partiella förmörkelser är betydligt mer frekventa.

Lunar_crossing_best
6:e augusti 2013 såg SDO en partiell solförmörkelse. Bilden är tagen i extremt ultraviolett, AIA 211.  Bild: SDO/NASA

Händelsen, avbildad ovan, finns också presenterad i ett videoklipp där man kan se hur Månens bana böjer av i SDO’s synfält. Det är något som också kan ses från Jorden – att Månens bana inte är rät när den passerar framför Solen. Illustrationen över de följande tio solförmörkelserna ovan visar också svepande, böjda strängar där den totala solförmörkelsen kan iakttas. Varför sveper Månens skugga fram över Jordens yta på detta sätt?

epic_1b_20160705052503_01
Bilden från NASA’s satellit DSCOVR visar den sida av Månen vi aldrig kan se från Jorden. (Video). Satelliten befinner sig alltid mellan Jorden och Solen och är den satellit som kan leverera en ögonblicksbild av nära nog halva Jordens yta. Notera i bilden att Månen inte ger någon skugga på jordytan denna gång, vilket beror på att det långa avståndet mellan himlakropparna gör att Månens skugga i detta fall faller bredvid Jorden. Bild: NASA/DSCOVR/epic

Sedan 2016 har man kunnat följa med rymdvädersrapporter från DSCOVR som är placerad i omloppsbana kring Lagrangepunkt 1. Som väl är grodde idén om att satelliten skulle utrustas med en kamera vänd mot Jorden väl. Beträffande just solförmörkelser kan den kameran (epic) visa både Månen och dess skugga.  Även om satellitens avstånd till Jorden inte är mer än en procent av avståndet mellan Jorden och Solen får man en hyfsad inblick i storleksförhållandet mellan Jorden och Månen.

169_2016069020104
9:e mars 2016 sågs, även från DSCOVR, Månens skugga dra fram över Jordens yta. Bild: NASA/DSCOVR/epic

I videon från 9:e mars 2016 syns det att en solförmörkelse är en flyktig händelse som kan iakttas endast från en smal sträng på Jordens yta. En trevlig sak med bilder från DSCOVR är att det är enkelt att gå in i galleriet och själv plocka ut de bilder man vill se. Bland annat syns de stora vädersystemen och årstidsskiftningarna bra.

Vill man se solförmörkelser finns det som väl är möjligheter att resa och, ännu enklare, att följa med händelserna via webben. En grupp forskare kommer nu, 21:a augusti, att säkerställa sig om att få ut mesta tänkbara information från solförmörkelsen och sätta sig i ett snabbt flyg och på så sätt kunna följa solförmörkelsens väg över jordytan under en längre tid.

För – som sagt – någon solförmörkelse ser vi inte från Norden förrän den 21:a juni 2039. På kvällen.

 


JanJan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, samt resursperson på skolresurs.fi. Att ta in världsrymden i klassrummet ger ofta, åtminstone, ett delsvar på frågan ”Varför?”, en fråga som hörs rätt ofta i samband med matematikundervisningen. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna till framgång.

4 Comments

  1. Det mest fantastiska är ändå den perfekta passformen. 400 gånger mindre än solen på 400 gångers avstånd. Vad är sannolikheten att det skulle ske?

    Inte konstigt att vissa tror att månen är placerad här av en uråldrig utomjordisk civilisation.

    1. Sen lever vi ju också nu i den tid när Månen är på det ”rätta” avståndet, när det kommer till solförmörkelser. Den är ju på väg bort från oss.
      Dock avlägsnar sig månen i ett sådant tempo (kring 4cm i året) att det tar en miljard år innan den med den farten avlägsnat sig lika långt som skillnaden nu är mellan apoapsis och periapsis. (Supemåne och minimåne) 😉

      Hur som helst är månens existens en förutsättning för Jordens utveckling så som vi känner den.

  2. Det är inte bara månen som räddat oss. Dock ser vi dess kratrar tydligt med blotta ögat. I senaste inlägg på bloggen lyfte jag fram Solen och Jupiter som de stora inhömtarna av irrande asteroider och kometer.
    Jag ber att få tacka för tanken och tipset. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s