Moln, Månen och Mars

Vad behöver man allra mest om man är intresserad av astronomi?

Varma kläder, stadiga skor, ett oändligt tålamod – kryddat med acceptans.

Den 7:e december 2022 är Månen närmast full. Mars, den lilla pricken nere till höger i bilden, ser ut att följa och ta in på Månen. Det som i själva verket är på gång är att Månen i sin färd kring Jorden kommer att lägga sig mellan Jorden och Mars drygt nio timmar efter det att bilden togs.

Från min gårdsplan skulle händelsen ha sett ut som i skärmdumpen från Stellarium här intill. Det hade varit fint att kunna dela en bild också ur ett ”nordligt perspektiv”. Söker ni bilder av händelsen i flödet är det troligt att majoriteten av bilderna visar Mars försvinna bakom Månen söder om Månens ekvator. Att se samma händelse från olika platser, med den parallax det ger, är ett verktyg bland annat gällande avståndsbedömning.

På tal om bilder i flödet. Lägg också märke till att många bilder är spegelvända. De kan gott vara så om de är tagna genom ett spegelteleskop och inte ”vänts rätt” i bild-behandlingen.

… skulle händelsen ha sett ut…

Det var snöväder här när Mars och Månen låg i linje med varandra.

När de tunga molnen dragit vidare och endast ett tunt dis låg kvar tog jag bilden ovan. Det hade då gått 21½ timme sedan bilden överst på sidan togs. I den översta bilden är Månen tilltagande. I den sista bilden är Månen avtagande. Med andra ord var det fullmåne då när Månen skymde Mars.

Två frågor att grunna på:

  1. Vad kan det faktum att Jorden, Månen och Mars ligger på en linje just under fullmåne berätta om det aktuella avståndet mellan Jorden och Mars?
  2. Hur länge tar det för Månen att förflytta sig ”sin egen bredd” om Mars utgör referenspunkten?

Å andra sidan; 

Man visste inte hur stort vårt solsystem var och inte heller hur stor Solen eller planeterna var ännu för 300 år sedan. Däremot hade Edmund Halley en idé som byggde på att iaktta venuspassagerna 1761 och 1769 från så många och så långt utspridda platser som möjligt på Jorden. Stoleken på Jorden kände man ju till.

En av de ansvariga för detta första närmast globala vetenskapsprojekt, Guillaume Le Gentil, hade förberett sig i år för att observera venuspassagen från Pondicherry 1761. Han åkte med ett franskt fartyg mot det franska fästet Pondicherry på Indiens sydostkust. Via Mauritius. Väl på Mauritius fick han veta att britterna hade erövrat staden och franska fartyg sågs inte med blida ögon. Le Gentil gjorde dock allt han kunde för att nå Indiskt fastland för att kunna göra sina mätningar, men efter att ha blivit avvisade från Mahe på Indiens västkust fick han så lov att se venuspassagen från däcket på La Sylphide på väg mot Ceylon. Det gick naturligtvis inte att göra noggranna observationer från det rullande däcket. Det exakta pendelur han hade med sig var obrukbart när underlaget inte stod stilla.

Vad gör då Le Gentil? Jo, han siktar in sig på nästa venuspassage som då ligger blott åtta år i framtiden. Efter diverse kartläggningar i Indiska oceanen når han Pondicherry 1768. Då vajade åter den franska trikoloren över staden. 

Le Gentil bygger sig ett observatorium för att allt ska vara säkrat inför venuspassagen 4:e juni 1769. Molnen går dock inte att säkra och de drog in just innan Venus skulle ses mot Solen. Vädret klarnade sedan just efter att venuspassagen var över. Det skulle ta 105 år till nästa venuspassage. Det var bara att packa ihop och resa hem till Frankrike.

Väl hemma kunde Le Gentil konstatera att han dödförklarats och därmed förlorat sin fru, sin egendom och sin plats i vetenskapsakademien.

Så – Vem är jag att klaga över att molnen skymde Månen när jag skulle ta en bild. Min resa räknades i meter och minuter. Frun är kvar och jag har ingen plats i vetenskapsakademien att förlora.

Vill ni se riktiga bilder av Månen som kommer in och skymmer Mars kan ni göra det t.ex på APOD eller se en sekvens på Youtube.

Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s