Science Camp – i liten skala

28:e -29:e september 2022 samlades 14 elever från skolor i 6 orter för att få något utöver det de får en helt vanlig torsdag och dito fredag. Detta ingår i ett projekt för att ge de som har brinnande intresse att lära sig mer möjligheter till just det. En liten omstart efter(?) pandemin var det också. Tidigare Science Camps, 2014 och 2015 på Sursikbacken och 2016 i Vasa, har gett mersmak, men av nån anledning låg fortsättningen i träda några år.

På programmet denna gång återfanns skapande av en skalenlig modell av solsystemet ut t.o.m. Jupiter. Nytt för året var övningar med värmekamera, byggande av modellraketer och jordobservationer via satellit. Molnen omintetgjorde planerna på observationer av natthimlen men å andra sidan gavs mera tid till kreativa arbetsuppgifter.

Patrik Holm, som är ansvarig för Pedersöre Science Center, PSC, bjöd inledningsvis elever och lärare på en informationsrunda. Under torsdagseftermiddagen och förmiddagen på fredag fick sen eleverna och ett par lärare testa VR-utrustningen och ta sig ut till den internationella rymdstationen och till James Webb teleskopet.

Under torsgseftermiddagen byggde vi modellraketer. Raketer fanns i två storlekar, men när det gällde motorer erbjöds endast B-motorer (5Ns). Samtliga grupper valde de mindre raketerna. Höjd trumfar storlek. Helt tydligt.

Det finns fördelar med att hålla vetenskapsläger med rymdtema i glesbygden. Utrymmer är definitivt inte en bristvara. Ett samtal med markägaren och så var uppskjutningsplatsen fixad – inom gångavstånd från skolan och med väl tilltaget avstånd till närmaste träd och ellinje.

Under denna ”kompaktupplaga” av ett vetenskapsläger fanns raket-matematiken med närmast som en ”uppvisningsgren”. En del större, men i princip obligatoriska, uträkningar gjordes gemensamt. Åtminstone förmedlades bilden av att Newtons trea är central när skjutsen beräknas, och att raketens massa förändras varje ögonblick. Det är sånt som gör beräkningarna till just ”rocket science”.

En av modellraketerna som skjöts upp var utrustad med ett litet utrymme för en nyttolast, en pay-load. Den lasten utgjordes av ett litet elektroniskt verktyg som samlar in data under färden.

Vi nådde den höjd tillverkarna av raket och motor utlovade. Fallhastigheten var den beräknade. Beräkningarna var noggrannare än de data som visas under autogenomgången i displayen. Vi beräknade en fallhastighet kring 3½ m/s och elektroniken visade 3,6 m/s. Helt ok.

En av deltagarna uttryckte vid uppskjutnings-tillfället en viss osäkerhet gällande en av limningarna. Vi beslöt trots allt att ladda raketen och sända iväg den.

Raketen lyfte, men förlorade fart och föll tillbaka ner på uppskjutningsplatsen. Motorn hade glidit in i raketen och energin som skulle lyfta raketen gick åt till att antända densamma. Vi gör som SpaceX, Arianespace och de andra stora. Antecknar och lär.

En raket med en historia.

Under andra dagens förmiddag jobbade vi med jordobservationer genom satelliters ”ögon”. Första dagens undersökningar med hjälp av fjärravläsande termometrar och värmekamera underlättade förståelsen av att bilder kan byggas upp också av information som går våra ögon helt förbi. Spektrograferna på Sentinel-2 ser både kortare och längre våglängder än de vi kan se. Skillnaden till kameran i mobilen är att den senares data vanligtvis båda samlar in och visar data i RGB, Rött Grönt och Blått. Värmekameran omvandlar infraröd information till RGB som vi kan se. Detsamma gäller satellitdata. På EO browsern, som vi använde under lägret, kan man också själv bestämma vilka våglängder som ska visas i rött, vilka i grönt osv. 

Värmekamera i handen och satellitbild som visar en markbrand i Grekland 2021. Tekniken har hela presentationsbiten gemensam i de båda fallen. Det som är hett utstrålar elektromagnetisk strålning i ir-området. De data som värmekameran och satelliterna samlar in omvandlas sedan till våglängder vi kan se.

Nu går vi vidare. Utvärderar och utvecklar. 

Månne vi inte kommer igen. Visst är det både spännande och nervöst inför varje evenemang med nya inslag, men det är alltid inspirerande. Man lär ju sig massor.

På nåt sätt är det skönt att få värmen som utstrålar från framtiden på bild.

Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s