Vartefter jordaxelns nordligaste spets vänder sig mer och mer bort från vår stjärna blir det allt bättre att även från något nordligare delar av Norden njuta av att se ut i solsystemet och ut i galaxen. Ännu är mörkret blekt på 63½° N.br, men det tar sig.
I bilden ovan syns planeterna från ”norr om ost” till något ”öster om syd”. Det betyder att de alla fortfarande ”är på stigande” för att nå sin högsta nivå över horisonten när de passerar syd. Hos mig erbjuds ännu bara ”astronomisk skymning” när natten är som mörkast, så när Jupiter ligger i söder gör sig redan gryningen påminnd. Förutsättningarna är bättre i Malmö.
Datumet, 17:e-18:e augusti, är valt bara därför att Månen tidigare i augusti lyser så pass aggressivt att det infekterar planetobservationerna. Å andra sidan är ju Månen en bra referenspunkt när man söker upp nåt på natthimlen. Några dygn senare har Månen lämnat scenen vilket underlättar planetobservationerna.
Vyn ändrar inte dramatiskt ännu på ett par månader, så var inte orolig om molnen reducerar spektaklets briljans de närmaste dagarna. Jordens färd i sin bana gör dock att vi längre in på hösten vi ser våra yttre grannplaneter allt tidigare på kvällen.
Den 9:e oktober syns Mars, Jupiter och Saturnus fortfarande i sgs samma formation, men då är fullmånen alldeles intill Jupiter.
Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
edugalaxen.com 
1 kommentar