Länk till dag 1, dag 2 och dag 3

Presentationerna är klara. Nu finns inget kvar att göra åt den resultatpresentation som jobbats fram. Den ska bara hållas. Det är dags.
En del lever upp när de får vara kreativa och peta ut mesta möjliga i ett simulerat rymduppdrag. En del ögon gnistrar när utmaningarna växer. En raketuppskjutning exiterar de flesta. Sedan finns det de som gör sitt yttersta för att göra sin resultatredovisning spännande. Det är därför CanSat-tävlingarna är utformade som lagtävlingar.

Vad gör då lärarna när lagen presenterar. En del njuter av att se sina elever presentera – vissa om att förberedelserna är väl gjorda. Någon annan markerar tiden för att eleverna ska kunna utnyttja tiden till max utan att för den skull dra över tidsgränsen. Men alla lärare är engagerade. Det är en av orsakerna till att eleverna också är här.


”Any project including a rocket is a risky business”. Inte nog med att en raket är våldsam och obarmhärtig med nyttolasten, uppdraget har därtill ett, och endast ett, kort tidsfönster när allt ska fungera och när man inget kan göra för att ändra uppdragets riktning. Det betyder också att man ibland inte har de data man kastade sig ut för att fånga utan får vara kreativ och dra det mesta möjliga utav det som uppdraget ger.





I samband med presentationerna bjuder också domarna på kvistiga frågor för att verkligen gräva efter den djupaste av nya kunskaper hos lagen. Resultaten värderas, men också förmågan att utvärdera sitt eget projekt. Hur är utfallet jämfört med planerna och, framför allt, hur går ni vidare? Hur skulle projektet genomföras ifall det skulle uppstå en ny chans?

Under tävlingsdagarna bodde alla deltagare och de flesta lärarna på EC-hostel. Det höjer känslan av samhörighet när alla man ser vid frukost och kvällsbit är där av samma anledning som man själv.
Därtill kunde faciliteterna erbjuda en rätt ovanlig fond för presentationerna i en vetenskapstävling för gymnasister.

Nej! Vintern släpper inte sitt grepp ännu. Det virvlar lite snö förbi trappan när alla deltagare, lärare och funktionärer ställer upp för det obligatoriska gruppfotot. Notera voscansats antenn. Det är granen på bilden. Jag måste tillstå att den är den vackraste antenn jag sett. Uppdraget de hade var just att övervaka – och tidigt upptäcka – skogsbränder, så antenndesignen är inte på något sätt tagen ur luften.

Prisutdelningen är klar och vinnarna utsedda. Det är BatSat från Kokkolan Suomalainen Lukio som representerar Finland i sommarens Europeiska tävling. FSA från Forsmark kommer att representera Sverige.

Lärare och elever inspirerar varandra. Jag kan gott tänka mig att det finns stunder när endera parten får, åtminstone tillfälligt, nog av projektet. Då behövs den andra partens entusiasm för att föra projektet i hamn. I rymdhamn.
Mer bilder hittar du på flickr.
Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
3 kommentarer