Det tog sin tid innan mänskligheten i stort kunde acceptera att Jorden var rund. Det är nu omkring 2 200 år sedan Eratosthenes hade kommit så långt i sina studier av vår planet att han gjort en bra uppskattning av Jordens omkrets.
Varför kunde inte alla bara ta till sig det och gå vidare?
Tänker du på den frågan en stund kan du säkert komma upp med några intressanta alternativ. De mest uppenbara är att folk dels hade annat för sig, som till exempel att hålla sig och sin familj vid liv, och dels för att information fram till 1900-talets tekniska genombrott färdades långsamt längs smala stigar.
Idag nås vi av information i ett flöde som vida överstiger vår kapacitet att värdera den. ”Snart behöver man inte kunna nå’nting. Allt finns ju på nätet.” Så hette det för ett par decennier sedan. Idag bör man kunna en hel del eftersom allt finns på nätet – Information och desinformation.
Det är föga konstruktivt att framföra vetenskapliga argument som vore de resultat av en omröstning, och det är definitivt inte en bra start på en diskussion att skratta ut din diskussionspartner.
I filmen ”Behind the Curve”, eller ”Platt Jord” på svenska, hålls en Flat-Earth konferens några kvarter från en pub där två vetenskapsföredrag ges under rubriken ”Astronomy on tap”. Där poängteras, bland annat av Lamar Glover, att vi från vetenskapens sida borde kunna bryta ”det vetenskapliga överlägsenhetskomplexet”.
”Sanningsföljare, Flat-Earthers, Anti-Vaxxers… ” Bland dem finns potentiella vetenskapsmän som hamnat fel. Vid något vägskäl har de fångats i ett smalt rör i vars främre öppning de ser sig kunna bevisa sin hypotes. Vänder de om och backar tillbaka möts de av en förnedrande mobb som kanske inte tar livet av dem, men väl grovt befläckar deras rykte. Det senare har en tendens att likna en livstidsdom.
I filmen visas två helt utsökta experiment:
Det ena ska bevisa att Jorden inte roterar. Ifall dygnsrytmen berodde på att Jorden roterade ett varv per dygn skulle rotationen vara hela 15° per timme. Synnerligen exakta gyroskop inhandlades och experimentet visade – en rotation om 15° per timme.
Det experiment som avslutar filmen visar hur man genom att ställa upp hinder som skulle bryta ljuset ifall Jorden var rund och personen med belysningen inte lyfter ljuskällan högre.
Filmen avslutas med en kommentar, så väl känd från upptäckter i historien; ”Interesting”, när det visar sig att ljuset syns när lampan hålls högre upp.
Vi kan inte börja springa runt för att upprepa alla tidigare vetenskapliga experiment för att kunna bygga upp vår bild av världen i oss och omkring oss. Det finns också en glidande skala av svårigheter när det kommer till experimenten. Kosmologiska experiment – nja – låt det förbli en tanke.
Vi behöver också kunna anamma teorier. De kräver ofta både kunskaper och färdigheter för att på riktigt fogas till vårt medvetna. Alternativet är ju att någon kan förklara dem och hur man kommit fram till dem. Det är inte alltid lätt. Ibland tar det tid för berättaren att hitta en punkt att börja från, en punkt där en osäker åhörare kan känna sig trygg.
Samtidigt krävs det att åhöraren lyssnar och frågar upp sån’t som går förbi. Til det krävs också mod. Däremot krävs det ingen större mängd mod i att följa strömmar i sociala medier. Strömmar som egentligen mer liknar tentakler än bubblor eftersom de inte alls är beroende av någon växande plats i fysiskt rum.
Borde vi utöka vetenskapsevenemangen i det offentliga rummet likt ”Astronomy on Tap” på Der Wolfskopf, Passadena, Kalifornien?
Jan är lärare i matematik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, Rymdambassadör för Nordic ESERO samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i framgångsberättelser.
edugalaxen.com 
1 kommentar