
På många håll i Norden var vädret gott under solsystemets händelse nummer ett detta år. Merkuriuspassagen 2016 sker också på en bra tidpunkt sett ur nordiskt perspektiv. I hela Norden – så när som på sydöstra Finland – kan passagen ses i sin helhet.
Merkurius är för liten för att kunna ses med blott ”solförmörkelseglasögon”. Däremot har både kikare och teleskop med solfilter använts. Ett solteleskop med exempelvis Hα-filter bjuder dock på mer än bara en solskiva som fond för solfläckar – och Merkurius. Dagen till ära syntes ett par fina protuberanser sträcka sig ut på den sida av solen som Merkurius uppenbarade sig först på. En storslagen entré.
Här följer en liten bildkavalkad från, mestadels skolor, runt om i Norden.



När man tar ett svep över de bilder på Merkuriuspassagen som laddats upp på webben ser man ett brett urval av Merkurius’ placering. Sett genom ett teleskop är det helt upp till vilken sökare man använder om bilden är upp och ned, spegelvänd – eller bådadera. Den kan också naturligtvis vara rättvänd. Skulle man ha sett passagens inledande skede med kikare skulle man ha stt Merkurius komma in från vänster i bild. Det är en bra tankeövning att fundera över varför den alltid kommer så.


Erfarenheter från flera håll under dagen har varit de olika reaktionerna på Merkuriuspassagen. En del har varit fascinerade av att kunna se med egna ögon sådant som man oftast ser blott på bild. En del har kommenterat att planeten ser ut som nå’t en fluga lämnat efter sig alternativt nåt dammkorn på okularet. De flesta har hur som helst på något sätt reagerat på Merkurius storlek i jämförelse med Solen. Det är en underbar utgångspunkt för diskussioner. Den reaktionen berättar en hel del om vårt solsystem kontra vår uppfattning därom.
3 kommentarer