SpaceX lyfte 49 Starlink-satelliter med en Falcon 9:a den tredje februari, något som börjar bli ren rutin härefter eftersom de idag har drygt 2000 dylika i omloppsbana kring Jorden. Bärraketen placerade satelliterna i en omloppsbana vars perigeum ligger 210 km över jordytan. Så långt var allt ok.
Den omloppsbanan är en säkerhetsåtgärd från SpaceX’ sida. I den låga omloppsbanan utförs kontroller för att se om satelliterna fungerar som de ska. Gör de inte det, eller i fall där de över huvud taget inte svarar på ”tilltal”, kommer det relativt höga motstånd de rester av atmosfären på den höjden bjuder på att bromsa upp satelliternas hastighet. Det i sin tur gör att de faller tillbaka in i Jordens tätare atmosfär, kanske drar en repa i natthimlen innan återvänder som molekyler till Jorden.
Dagen efter uppskjutningen kom Jorden in i ett område med förhöjd solvind. Den geomagnetiska stormen gjorde att satelliterna råkade ut för en 50% högre bromsande inverkan från partiklarna i omgivningen. Upp till 40 av de 49 satelliter som var med i det ”tåget” kommer att återinträda i Jordens atmosfär.
Det goda i sammanhanget är att incidenten inte ger upphov till något som helst rymdskrot. Inte heller kommer vi att notera att något skulle nå jordytan. Läs mer på SpaceX nyhetssida.
Läs mer om Starlink och andra multisatellitprojekt här.
Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
edugalaxen.com 