När Nordborna lämnade den 15:e februari 20022 för den 16:e skedde ett rejält utbrott på vår stjärna. Många drog, när de såg data från händelsen, en lättnadens suck för att utbrottet inte var riktat hitåt – mot Jorden. Det kunde i och för sig resulterat i norrsken häftigare än någonsin tidigare i modern tid, men vår högteknologiska vardag är känslig för just störningar i magnetfält och elektriska flöden.
Det är skäligt att påminna sig om att Solens radie är 700000 km. Diametern hos Månens bana kring Jorden är bara 10% längre än så. Jämför gärna protuberansen i bilden ovan med avståndet mellan Jorden och Månen. Tänk, och förundras.
I bilden ovan visas händelsen sedd från Solar Orbiter (tv) och från SOHO’s LASCO C2 koronagraf (th). Det svarta området i bilden från SOHO är en fysisk skiva som blockerar det direkta ljuset från Solen, lite likt en ständig, artificiell, solförmörkelse.
Bilder: Solar Orbiter/EUI and SOHO/LASCO teams, ESA & NASA
Bilder från SOHO’s LASCO C2-koronagraf sträcker sig från 1½ till 6 solradier ut från Solen. C3 är konstruerad på samma vis men täcker en vy som sträcker sig från 3,7 till 30 solradier ut från Solen. Med andra ord halvvägs till Merkurius’ omloppsbana. I Bilderna från SOOHO’s LASCO C3 nedan har Solen, med sin 1,4 miljoner kilometer långa diameter, märkts ut med en vit cirkel.
Utgående från tidsangivelserna i bilderna och genom att använda Solens diameter som linjal går det utmärkt att beräkna en lägsta hastighet för det utkastade plasmamolnet. (Varför en lägsta hastighet?)
Den tätaste delen av plasmamolnet syntes tydligt ännu timmar efter utbrottet. Det ger indikationer om en ungefärlig riktning. Utgående endast från SOHO’s bildvinkel, vilken är densamma som vår bildvinkel eftersom satelliten befinner sig i Lagrangepunkt-1, är det däremot svårt att säga om utbrottet var riktat rakt mot nordost eller om det delvist var riktat mot oss eller ifrån oss. Därför behövs fler ögon på Solen.
Solens östra sida är den som är mot vänster i bild. Tänk dig att du står på Solen… Ok – Det räcker med tanken.
Det är upp till var och en att förundras, förfasas eller bara fyllas av förväntan, men Solen roterar kring sin axel. På drygt 25 dygn roterar Solen ett helt varv ifall vi iakttar områden vid Solens ekvator. Vid polerna tar varvet 34 dygn. Vi kan för enkelhetens skull anta att rotationen för området vid utbrottets källa tar fyra veckor på dig att fullborda ett varv. Rotationsriktningen är den normala för rotationer i vårt Solsystem, vilket betyder att utbrottet skedde på den ”kommande sidan”. Kring den 22:a eller 23:e februari 2022 är området riktat hitåt. I och för sig är ju solsystemet tredimensionellt och sannolikheten är stor att ett utbrott då skulle passera ”över” oss. Men det är eventuellt bara ”likt sanningen”.
Så mycket är klart att det är aktiva regioner på Solen som håller på att vändas mot oss. Det kan mycket väl betyda att vi kan se intensiva norrsken om en sista helgen i februari, när de aktiva regionerna vänts mot oss och eventuella koronamassutkast hunnit nå Jorden.
Vi hoppas det stannar därvid. Maximalt vackert – minimala bekymmer för satelliter och elnät.
Läs , eller lyssna, mer om hur (o)förberedda vi är på en kraftig solstorm. Marcus Rosenlund bjuder på mer hos Svenska YLE / Kvanthopp
Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
edugalaxen.com 