JWST’s väg till utsiktsplatsen

Den 18:e december, om allt går så som det ska, startar James Webb Space Teleskop’s resa i noskonen på en Ariane-5-raket. När i tiderna Hubble-teleskopet placerades i LEO, kring 550 km över jordytan, är JWST’s placering i omloppsbana kring Lagrangepunkt 2, en och en halv miljoner kilometer från Jorden i riktning bort från Solen. Tack vare Hubble-teleskopets placering, och tack vare att NASA hade sina rymdfärjor, kunde man utföra servicearbeten på plats – i omloppsbana. En sådan möjlighet har vi inte när det gäller JWST. Frågan är – Skulle din vilja att jaga på ingenjörerna och forskarna för att få ut teleskopet enligt tidtabell varit större än viljan att få 

Det är en lång resa. När ISS’ bana passeras återstår 99,97% av resan. När JWST passerar Månens omloppsbana kring Jorden har det tillryggalagt bara en fjärdedel av resan.

Observera att avståndet mellan Jorden och JWST kommer att vara i stort sett konstant. Det är de vertikala förskjutningarna som i videon ger intrycket av att avståndet skulle variera stort. Men L2 är en sk sadelpunkt så det är av största vikt att teleskopet inte rör sig varken innan- eller utanför punkten.

Anything, including a rocket, is a risky business

Så avslutade en av ingenjörerna i professor Russel Boyce’s team samtalet vid kaffeautomaten en i övrigt underbar höstmorgon. Dagen innan skulle deras scramjet ha burits upp till en höjd som nosade på ISS’ omloppsbana för att på vägen ner accelerera till Mach 8 innan motorn skulle startas. Testkörningen skulle vara i tre sekunder.

Därav blev intet. Raketens andra steg falerade och allt gick i drickat under det att vi åskådare hukade i källarvåningen. I och för sig – alla resultat från utveckling och tester fram till kraschen, all kunskap som samlats under resans gång, finns kvar. Men visst hade det varit gott att se ett 14 miljoner dollars projekt krönas med den mest skinande framgång.

Jag kommer nog heller aldrig att glömma professor Russel Boycs’s korta föreläsning dagen innan uppskjutningen. Det var då som det rent konkret gick upp för mig vad ”Rocket Science” innebär. Under en uppskjutning ändrar en hel del fysiska omständigheter ideligen. Snabbt. Väldigt snabbe. Raketens massa minskar. Densiteten på atmosfären raketen ska igenom ändrar. Sen ändrar sgs rubbet när raketen bryter ljudvallen och sen är den utanför Jordens atmosfär. En ”sounding rocket” accelererar snabbt. Kolla klippet från Andøya Space.

Vad hände?

Frågan ställdes av fyra studerande som varit på CanSat-tävling i Portugal, sommaren 2015. Under en kaffepaus på väg hem passade vi på att se på SpaceX’ uppskjutning. Nyttolasten var förnödenheter och experiment som skulle fraktas till ISS. Under mindre än ett år hade tre raketer, av tre olika tillverkare, misslyckats föra sin last ända till ISS.

It is indeed a risky business. James Webb Space Telescope ska ut i rymden. Med en Ariane 5:a. 

Ariane 5 har en imponerande statistik att falla tillbaka på. Nyss användes raketen för 111:e gången. I den nuvarande versionen, ECA, har uppskjutningen misslyckats blott en gång och en därtill som bokfördes som partiellt misslyckande. Då står ändå ECA-versionen för tre fjärdedelar av lyften. Det är med andra ord så säkert det kan bli.

Men visst – Skulle jag ha tendens att bita på naglarna skulle jag tugga på fingrarnas yttersta leder i det här skedet. 

”Hur ska man orka se på när 25 års arbete till en kostnad av 100 miljarder kronor skjuts 1,5 miljoner kilometer ut i rymden för att veckla ut sig själv till en nyckel som kan låsa upp den största fråga människan ställt?” skrev Andrew Valden i DN den 27:e oktober.

Låt oss verkligen hoppas att vi får en full 29 dygn lång väntan, och att ”origamin” i slutändan fungerar som den ska i den påfrestande miljön rymden är, efter den våldsamma färden dit.

It is a risky business we can’t avoid.

Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s