Hela familjens SciFest i Joensuu

Lördagsmorgonen håller fortfarande på att ruska vattnet av sig efter regnet som dragit förbi. Enligt Celsius är temperaturen positiv, om än blott med en krusning på kvicksilvret.  Positivt förväntansfulla individer förbereder sina workshops för dagen. Om ett par timmar ska allt vara klart. Då anländer bland andra 150 högstadieelever som belönats med en extra skoldag i höstrusket. 

Jupiter – skalenligt presenterad, i storlek och avstånd från Solen, fick finna sig i att svänga kring ute i snålblåsten

Under de sex timmar den Coronabantade vetenskapsfestivalen var på gång var det fullt hålligång i ESERO Finlands workshop. Skalmodellerna av vårt solsystem väckte förundran och designarbetet med, och färdigställandet av, pappersraketerna lockade fram idéer och konstruktionsivern hos stora som små. 

En liten flicka räcker förväntansfullt fram sin pappersraket.
Vi placerar den på röret i avfyrningsrampen.
Tre, två ett, pang!
Raketen lämnar inte avfyrningsrampen.
Den exploderar
Tårarna tar vid där förväntningarna skjutits i sank.

Alla runtomkring följer flickan med ögonen när hon springer till mamma. Här, liksom i vilken situation som helst där nån förväntar sig hjälp, har det stor betydelse hur den som möter ögonen som söker hjälp och stöd reagerar. Mamman här möter sitt barn med leende värme och förklararar: 

”Såhär är det med vetenskap. Ibland misslyckas man. Då får man gå tillbaka, fundera över vad som gick fel, bygga nytt och pröva igen”

Efter en stund kommer flickan tillbaka med sin ”uppdaterade” raket. Lyftrycket, som ska sända iväg hennes raket, är detsamma som förra gången. Nu håller raketen. Den här gången lyser lyckan i ögonen. De glada språng hon satte av efter raketen med spred glädjen vidare bland åskådarna. 

Det finns tillfällen som utgör vägskäl i, i synnerhet unga, människors liv. En del sådana kan vara de droppar som gör att vi kan se en vetenskapskarriär födas – eller dödas. Må vi alla inspirera varandra. Det betyder inte att lämna det svåra därhän. Det handlar om att hjälpas åt att vässa klorna inför de svåra passagerna.

Efter ”stängningsdags” var det en hel del material och materiel som skulle samlas ihop. Raketrampen låg ingalunda onyttjad under den tiden. Då smög sig de som hållit egna workshops under dagen fram och höll inofficiella mästerskap i längdskjutning med liten raket. Också vetenskapligt och ingenjörsmässigt arbete kan göra flickor och pojkar av kvinnor och män.


 

Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s