Allt medan solsystemets två största planeter uppträder allt närmare varandra på kvällshimlen får allt fler Nordbor se skådespelet sjunka under horisonten. Men med fri sikt mot horisonten något väst om syd kan man se Jupiter och Saturnus så nära varandra 21:a december att de ryms tillsammans i teleskopets synfält.
Det är alltid vanskligt att beskriva perspektiv och upplevelsen av det när vi pratar om det som finns utanför Jorden. Månen har vi alla ändå någon form av förhållande till. 21:a december kommer vi att se Jupiter och Saturnus närmare varandra än någon som befinner sig en astronomisk enhet från oss skulle se Jorden och Månen.
Månens diameter spänner drygt en halv grad i vårt synfält. 21.12.2020 kommer Jupiter och Saturnus vara så nära varandra att de båda samtidigt kunde skymmas av Månen. Denna gång kommer den i alla fall att vara långt ur vägen.
En välkänd konstellation för oss i Norden är Karlavagnen, en del av Stora Björn. Näst sista stjärnan i björnsvansen är flera stjärnor. Länge har man klassificerat sikten (och synen) som hyfsad ifall man tydligt kan se både Mizar och Alcor med blotta ögat. När två så ljusstarka planeter som Jupiter och Saturnus kommer närmare varandra än de stjärnorna kommer de att smälta samman för ett öga utan rätt kraftiga hjälpmedel.
Decembervädret är inte sådant att någon lättvindigt skulle utfärda någon garanti för klart väder den 21:a. Ifall det är mulet hos oss får vi nöja oss med att avnjuta bilder som andra tagit. Någonstans på Jorden är det klart väder. Det kan vi däremot garantera. Fenomenet ser i stort sett likadant ut från Teneriffa, men eftersom Kanarieöarna är drygt 30º närmare ekvatorn rör sig planeterna i brantare vinkel mot horisonten. Efter skymningen kan Jupiter och Saturnus därifrån ses ett tjugotal grader över horisonten. En och en halv timme efter skymningen försvinner de under horisonten också där. Men – Lita på att någon bland observatorierna intill Teide riktar kamera och teleskop mot jätteplaneterna. Det var trots allt 1623 som Jupiter och Saturnus senast sågs så nära varandra ur jordiskt perspektiv,
Jan är lärare i matematik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, Rymdambassadör för Nordic ESERO samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i framgångsberättelser.
edugalaxen.com 