Uppdaterat 17.7.2019 med Bente Jensens bilder från Nøtterøy, Norge.
Klockan 20:43, CET, kommer den första kanten av Månen in i Jordens halvskugga. För att lägga märke till den händelsen krävs ett öga skarpare än det mänskliga och ett mörker, betydligt djupare än det som sommaren i Norden kan erbjuda.
Kl 22, CET, börjar Månen sakta ”tuggas” av Jordens kärnskugga. En och en halv timme senare når månförmörkelsen sin kulmen. Den fasen är synlig från nästan hela Norden. I höjd med Kiruna är perioden under midnatssolen precis slut för året, men – är inte Solen helt och hållet under horisonten kan inte en förmörkad fullmåne ses över densamma. Är man på ett ställe som erbjuder mörker kan man också se Saturnus en bit till höger om Månen.
Osloborna tampas med samma bekymmer som de som befinner sig i Österbotten. Månen syns väldigt nära horisonten vid förmörkelsens maximum. Däremot kan man i Oslo följa med en stigande Måne som under en och en halv timme efter maximat gradvist kastar av sig det täcke som Jordens kärnskugga utgör.
Låt gärna tanken flyga fritt under den tid ni ser på den förmörkade Månen. Alla människor som befinner sig på den sida av Jorden som vätter mot Månen just då ser samma scenario utspelas – samtidigt.
Följdsats av föregående: Dronning Maud Land är vänt mot Månen men inte Svalbard, trots att alla breddgrade som går över Svalbard också går över Dronning Maud Land. Alltså betyder inte samma längdgrad per automatik ”samma sida” av Jorden.
Där jag befann mig under månförmörkelsen var det dretatjocka moln och regn. Däremot bjuder Bente Jensen på fina bilder från Nøtterøy, söder om Oslo:
BBC har också samlat en del vackra bilder från den partiella månförmörkelsen.
Mer om månförmörkelser finner du här.
Jan är lärare i matematik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, Rymdambassadör för Nordic ESERO samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i framgångsberättelser
edugalaxen.com 