Efter förord och innehållsförteckning finns uppslaget på bilden nedan i en uppskattad lärobok i fysik. I texten berättas att en forskare vanligtvis har tidigare kunskaper som han fått i skolan eller vid något universitet. Mitt i blickfånget finns tre nobelpristagare bekantande sig med ett köldlaboratorium. Boken är i och för sig inte ny. Författarna har lämnat över boken i oktober 2001. Forskarna på bilden fick Nobelpriset i fysik 1996 för den forskning de gjorde i början på 70-talet. Deras publiceringar gjordes kring 1980. Sist ut med publicering var Osheroff, 1987. Han var å andra sidan doktorand när de tre gjorde sitt genombrott.
Det är lätt att föra ut bilden att en fysiker är en gammal människa. Det händer ofta att skillnaden i tid mellan upptäckt och Nobelpris i fysik är över trettio år. Oberoende av pris och utmmärkelser kräver forkning på fysikens område tid. Mycket tid. Sedan går det ytterligare tid innan poletten faller ner. Fråga Peter Higgs.
På väggen i en idrottshall finns ofta planscher med förebilder inom idrotten. Superstjärnor. Vältränade. Blott några år äldre än juniorerna som kommer in till träning, nickar mot någon av förebilderna på bilden och ser sig själv i den situationen. Fullsatt stadion. Medalj hängande om halsen och juniorer – nästa generation stjärnor – med sina autografblock. Det är inte riktigt lika inom naturvetenskaperna.
Tidsperspektivet när det gäller rymdforskning och teknologin däromkring skiljer sig från det inom exempelvis idrottsvärlden eller musiken. När journalisternas kameror smattrar i ett kontrollrum kan det ha gått tiotalet år sedan uppskjutningen av ett rymdforskningens och ingenjörskonstens mästerverk. Det var inte så att man i januari 2014 hittade en sond som kunde väckas till liv och guidas in mot en komet som råkade befinna sig i närheten. Det var frågan om ett projekt som skulle utgöra hörnstenen i ESA’s bygge av medvetenhet kring oss, vår planet, vårt solsystem och vår plats i universum. Projektets första skisser gjordes på 1980-talet. I november 1993 föll klubban och rojektet var officiellt på gång! Sonden, Rosetta, kunde naturligtvis inte inhandlas på Clas Olson. Bygget tog sin tid. Färden började i mars 2004 och tog över tio år. I december 2015 har Rosetta pch Philae gjort sitt. Då vidtar summeringar och analyser.
En annan lång färd i vårt solsystem gjordes av NASA’s New Horizons. En knappt tio år lång färd nådde sin kulmen i juli 2015 när New Horizons flög förbi Pluto. Efter den passeringen kommer det att ta kring 500 dygn att tanka ner det data som erhållits. Ingen forskning – i synnerhet inte sådan som gäller andra himlakroppar – bedrivs utan långsiktig planering och tålmodigt bearbetande av data.
När man som vuxen, som lärare, idag går in till en grupp elever/ studerande gäller det att, förutom att ha en plan för lektionen, också ha en plan för hur man ”säljer” vetenskapen. Bilden av en forskare som en – i barns och ungdomars ögon – äldre man bör brytas ner. Efter att ha tänkt över situationen kan vi dra slutsatsen att de som syns på bilder efter lyckade forskningsuppdrag har ägnat en hel del år däri. Många började med en tvåa (!) som tiotalssiffra i sin ålder. Ta bort ett par tio år av åldern hos de som syns på bild och vi har de entusiastiska genier som startade projektet, programmerade datorerna och byggde hårdvaran.
Också könsperspektivet bör riktas upp. Gällande New Horizons har antalet damer i teamet bakom det lyckade uppdraget uppmärksammats vid sidan av uppmärksamheten själva projektet rönt.
De som idag går i skola bör få bilden av en framgångsrik forskare och ingenjörer som en entusiastisk ung person, kvinna eller man. Tidsperspektivet bör vara ärligt. Ska du vara med om något stort är det dags att börja. Möjligheterna kommer fort. Troligtvis i samband med studierna. Den gamle som hittar nå’t stort just i samband med sin pensionering är inte lätt att finna.
Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, samt resursperson på skolresurs.fi. Att ta in världsrymden i klassrummet ger ofta, åtminstone, ett delsvar på frågan ”Varför?”, en fråga som hörs rätt ofta i samband med matematikundervisningen. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna till framgång.
edugalaxen.com 
1 kommentar