Räknar vi avståndet till den dag människor kan lösa konflikter genom att diskutera utgående från föreliggande situation, och tillgängliga reella uppgifter, och därefter lösa knutarna så att det gagnar planeten och dess invånare bäst, pratar vi ”avstånd i tid”. Vi rör oss alltså längs tidsaxeln. Länge. ”Länge” betyder inte nödvändigtvis att vi når en lösning på konflikterna men vi kan alltid ge upp en annan dag. Idag jobbar vi på det. Fred och samförstånd, alltså.
Vi kommer nämnligen inte från varandra innan vi hittar ett maskhål i rymden.
Då är det betydligt enklare att mäta avstånd till stjärnor även om också de avstånden kan vara vanskliga att utreda. Här står två linjaler till buds, parsec och ljusår. Båda anger avstånd i rummet. Enheten parsec utgår från vinklar och enheten ljusår från den sträcka elektromagnetisk strålning (t.ex. ljus) färdas i vakuum under en tid på ett år.
Vi har granskat planeterna i vårt solsystem. Det är Jorden det finns intelligent liv på, lite beroende på hur man definierar ”intelligent”. I och för sig har vi Mars, som ”befolkas” av robotar och enbart robotar, men de sändes iväg innan AI var ”var mans” verktyg. Venus är ingen trevlig plats. Merkurius är också den bortom uthärdlig.
Liv kan finnas på någon av de stora gasjättarnas månar, men det är ingen miljö som passar en människa.
New Horizons inledde sin resa mot Pluto 19.1.2006. Då klassificerades Pluto som planet. Innan rymdsonden nådde Pluto, 14.7.2015, hade Pluto misst sin status som planet. Men bilderna NH tog under sin resa har inspirerat många, och gör det fortfarande. Själv kan jag inte riktigt se mig mätt på bilden ovan. Hubbleteleskopet, som gett oss så många helt underbara bilde, är trots allt begränsat när det gäller detaljer. Skillnaden till bilden som togs från NH är slående. Minns – att vi fortfarande är inne i vårt eget solsystem.
New Horizons har nu spenderat mer än 18 år på sin resa bort från Solen. Hur länge skulle det ta, i New Horizons’ tempo, att nå den närmaste exoplaneten? (New Horizons är dock inte på något sådant uppdrag. Inte någon annan rymdsond heller. Men det hindrar ju inte tanken.)
New Horizons sändes iväg med en fart på drygt 16 km/s. Voyager 1 är den rymdsond som för tillfället färdas snabbast. Den håller en fart på 17 km/s relativt Solen. Då kanske vi kan låta vår fantasifarkost färdas med 20 km/s.
Ljuset färdas ungefär 300 000 km/s. Multiplicera det med 60 x 60 x 24 x 365,25 så vet du hur långt ett ljusår är ifall man uttrycker det i kilometer. Men – Det är föga informativt. Däremot kan vi dividera ljusets hastighet med den fart vår fantasifarkost kan prestera. 300000/20=15000. Med andra ord: Vår fantasifarkost färdas bara med 1/150000 av ljusets hastighet. Ljuset färdas alltså 15000 gånger så fort.
Här har vi en bra nyckel till tidsperspektiv på resor i rymden; Den sträcka ljuset färdas på ett år, ett ljusår, tar alltså 15000 år med vår farkost som färdas med 20 km/s.
Vår närmaste stjärna, Proxima Centauri (som inte syns från norra halvklotet), finns kring 4,3 ljusår från Solen. Där finns en planet. Vår farkost kunde nå den – på knappa 65000 år. På 1,2 miljoner år kunde den nå stjärnorna i Karlavagnen.
Kanske vi kunde ta hand om den här planeten i stället för att söka en ny?
Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.
Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.
edugalaxen.com 