Til og med lille Pluto er rundt, skrev Jan her. Det var et ”men” der.
Men – Sätter vi rejäl rotation på Jorden så att den hinner 17 varv kring sin axel på den tid den nu hinner ett varv ligger allt löst kring ekvatorn pyrt till. En satellits färd i låg omloppsbana kring Jorden med en period på 1h, 24 min och 20 s skulle ha en banhastighet på 7,9 km/s och banradie identisk med Jordens ekvatorialradie. Med andra ord skulle glass och människor, båtar och hav sväva fritt. En höjdhoppare i Pajala skulle göra ett fint resultat men en höjdhoppsgala i Singapore skulle sända deltagarna i omloppsbana. Luftmotståndet är inget hinder. Vi är ju vana med att atmosfären roterar med Jorden med avvikelser på högst några tiotal meter per sekund.
Skedde detta plötsligt skulle Jorden slitas sönder. Det finns en gräns också för hur fort en himlakropp kan rotera utan att den sprids ut i rymden omkring.
Men ifall det hela skedde långsamt?
(Det här är svårt eftersom tidvattnet har en tendens på att göra Jordens rotation långsammare)
Över tid skulle naturligtvis en snabbare roterande planet plattas till. Vi har ju flytande magma under den tunna jordskorpan. Vi kan ju jämföra med den roterande “vattenballongen” i denna video:
Låt oss göra följande tankeexperiment:
Jordens rotationshastighet ökar med en faktor på 10. 2h 24 min per varv. Vi antar att Jorden är platt och att dess masscentrum ligger i – låt oss säga – Europa. Vi bestämmer att den platta jordskivan är knappt 194 km tjock. Då får den en radie på 42200 km om vi behåller Jordens massa och densitet oförändrad.
En person mitt på jordskivan, i norra Europa, skulle då i stort känna igen sig rent gravitationsmässigt. Men så fort hen lämnar sin trygga plats i mitten, blir det i takt med det ökande avståndet från centrum allt mer som att kliva bort från mitten på en roterande karusell.
Längst ut på den roterande jordskivan är hastigheten i vår tankeexperiment för hög för att hålla något kvar. Detta, med en faktor på 10. Du skulle definitivt inte dras mot mitten som på den ickeroterande platta Jorden. En tiondel ut från centrum har vi bara har en hundradel av Jordens massa innanför oss. Gravitationen blir därefter. Rotationshastigheten vinner den ronden och vi slungas ut i rymden.
Å andra sidan, när vi nu ändå är på gång; Varför inte låta vår tillplattade jord återfå den rotationshastighet vi känner till? Ett varv på 24 timmar. Vi struntar för tillfället i att den då skulle bli rund. Visst – Du kunde då gå upprätt nära Jordens kant. Trögheten vill sända dig rakt fram, ut i rymden, men gravitationen drar dig in mot centrum. Allt enligt samma mönster som satelliter följer i sina banor. Gott så.
Du kunde också beundra, och eventuellt reparera, en geostationär satellit som svävar precis vid ditt huvud. Det är där de finns. 42200 km från Jordens massmedelpunkt. I och för sig kunde du, ifall satelliten finns ett hundratal meter ovanför dig, ta ett skutt och sväva till satelliten. Hur du ska komma tillbaka? Låt oss säga att höjdhopp inte är en idrottsgren som lämpar sig under dessa omständigheter heller.
Halvvägs ut har du bara en fjärdedel av Jordens massa innanför dig. Vi kan se på hur en satellit skulle reagera på de omständigheterna:
Matar du då in halva radien på vår pannkaka, 21100000 m, och sätter massan till en fjärdedel av Jordens massa, 1,49*10^24 kg, får vi en period på drygt 16½ timmar.
Det betyder för vår platta pannkaksjord att rotationen på ett varv per 24h, den rotation vi är vana vid, inte kompenserar för gravitationen som är riktad mot centrum av planeten. Du kommer alltså att vara tvungen att luta dig utåt för att hållas på fötter. Lägger vi då till att friktionen är försumbar eftersom vi i stort sett inte alls trycks, som vi är vana med, “rakt ner” mot underlaget, utan dras mot mitten av karusellen, kommer vi alla att samlas i mitten. Inte bara människor, hundar och katter. Dit kommer också damm och sand som virvlar upp. Stenbumlingar och träd kommer efter. Det är mot massmedelpunkten allt dras. Vi kommer alltså att småningom få en sfärisk planet med en ring omkring oss, inte helt olik Saturnus.
Vad skulle den ringen bestå av?
En høydehopper i omløpsbane altså. På en flat jord. Som er rett og slett ubeboelig fordi alle og alt dras til midten. Så den må være rundt allikevel. Men med ringer.
Jeg tror egentlig at jeg er glad for at ting er akkurat som de er. Eller hva? God sommer!
edugalaxen.com 