Astronomikurs på Teneriffa

29e oktober samlades 20 lärare från Finland, Norge och Sverige till Nordic ESERO‘s kurs ”Exploring the Universe”

Dag 1

Vad har en bild av människor på vandring i vintrigt landskap att göra på en astronomikurs i värmen? Den visar sig vara ett bra redskap för att styra upp de inledande diskussionerna. Nu vet vi mer om varandra. De första kontakterna är knutna. Gemensamma digitala forum är öppnade. Nu utvecklar vi astronomin som ett redskap för undervisningen.

”If we really saw the Universe, maybe we would understand it”

– Jorge Luis Borges –

Så lyder välkomsttexten på Instituto de Astrofisica de Canarias, IAC’s, webbsida. Människan har genom historien ägnat sig åt astronomiska observationer, av diverse orsaker. Utan ljusföroreningar har man kunnat se väldigt mycket mer blotta ögat. Idag kan vi använda sensorer som ger oss information våra ögon är helblinda för. Vi ser allt bättre, vi lär oss mer, men det är en lång väg att gå.

En stor del av den första kursdagen spenderades på IAC. Vi fick en översikt av verksamheten, från forskning till ingenjörernas jobb för att skapa förutsättningar för ännu bättre forskning.

Från presentationerna av teleskopen på Teneriffa gick turen via min egen gamla favoritsatellit, SOHO, till de mest handgripliga verksamheterna på IAC. Precisionen i samtliga delar av ett stort teleskop är helt avgörande för de kommande observationerna. För tillfället finns inte den teknologi som skulle möjliggöra så stora teleskop som astronomerna och kosmologerna skulle önska sig. Det blir spännande att se hur nästa steg ter sig.

Från tillverkning och kontroller av komponenter fortsatte turen till ”Clean Room”. Även om teleskopen inte ska ut i rymden vill man minimera risken att damm och annat otyg reducerar framtida observationer.

11CleanRoom
För att man ska kunna observera fenomen ute i rymden måste ett teleskop kunna fokusera på exakt samma punkt under lång tid, även om Jorden roterar. Det ställer höga krav på fundamentet.

Efter turen på IAC fortsatte dagen på det intilliggande sciencecentret MCC. Lärare, sgs ensamma i ett vetenskapsmuséum, påminner lite om en grupp tonåringar ensamma i choklateriet.

27MCC
Det är inte var dag man får fingra på en meteorit. En del av elementen på muséets utställning återfinns på motsvarande muséer världen över, men det fanns grepp som var unika för just MCC.

Under promenaden tillbaka till hotellet försvann Solen bakom horisonten och vi fick en liten aptitretare. Saturnus, Jupiter, Månen, Venus och en skymt av Merkurius förgyllde inledningen av kvällen. Mars får vi se i morgon innan frukost.

Sen – bär det av till Teide för några dagar.

 

Dag 2

Under förmiddagen tog vi oss upp mot observatorierna vid Teide. Vädret är klart. Nu. Vi får hoppas att det hålls så under de närmaste dygnen.

28Mat
Det var absolut ingen som klagade på utsikten från lunchbordet. Vi befinner oss 2400 meter över havsytan, men så länge vi inte springer vilt omkring går det fint.

Bussresan upp var också den givande. Det är få ställen man kan ta sig igenom så många vegetationszoner och så många olika mikroklimat som vägen från La Laguna hit.

30Telescopes
Teleskop överallt – och Gran Canaria i bakgrunden. Här ska det nog gå att vistas en tid.

Efter lunchen var det dags att se sig omkring bland faciliteterna. Första stoppet gjordes vid en modell av solsystemet. Att den var skalenlig kunde verifieras genom att – från den plats Jorden hade i modellen – spana på Solen genom ”solförmörkelseglasögon” ock konstatera att den faktiskt sågs i samma vinkelstorlek som Solen i modellen.

Därefter var det möjligt att se på Solen genom ett solteleskop med H∝-filter. Vi är definitivt inne i ett solfläcksminimum. Solen ser lika slät ut som en biljardboll. Däremot sågs en del filament spreta ut från vår stjärna.

Att gå in i domen vid OGS , Optical Grand Station, var mäktigt. Teleskopet har en huvudspegel med en diameter på en meter och är synnerligen följsamt.

Det kändes stort att stå kring OGS, men när vi sedan stod på illustrationen av primärspegeln i GTC, Gran Telescopio Canarias – i skala 1:1 – var det stora tankar som väcktes till liv. Spegelns yta är som en rätt hyfsad lägenhet, 86 m². Det är för tillfället den största enskilda spegeln i ett teleskop.

38GTO_mirror
Nedanför terassen som skulle utgöra kvällens observationsplats finns denna modell av primärspegeln i Gran Telescopio Canarias utritad.

Kvällen kom och mörkret väckte inspirationen till liv. Temperaturen utomhus är ungefär som hemma hos de nordiska deltagarna. Vinden intensiv. Ändå är det skönt att få komma ut och göra det vi kommit för.

41Observations
Även om kvällen inte var perfekt var den fantastisk. Observationerna gjordes på babyloniers vis med blotta ögat. Det är den här vyn över vintergatan som hemmavid ofta är osynlig på grund av ljusföroreningar. Här är inte helt fritt från sådana, men de är begränsade.

Nattmörkret över Teide är skyddat. Det betyder också att inga flyg får passera rakt över. De skulle infektera all den forskning som bedrivs vid teleskopen i området. Däremot hittar ni kanske i Orion ljusen av styrbords landtärna på ett flyg på väg att landa på öns norra flygplats.

44Observations
Vi befinner oss drygt 28 grader norr om ekvatorn. Hemma är jag 35 grader längre norrut. Givetvis är till synes stjärnhimlen tiltad 35 grader. Ändå rycker jag till när Orion kommer in i synfältet – liggandes.

Dag 3

Det känns inte det minsta konstigt med frukost 09:15 och programstart kl 10:00. Största delen av dagsprogrammet under dagen levereras av professor Antonio Darwich. Edukativa experiment till facila priser ligger alltid högt på lärares önskelista. Här levereras sådana på löpande band. Inspirerande är bara förnamnet.

Våglängder, magnetfält och gravitation är ju centrala begrepp både i vardagslivet och inom astronomin. Det gäller att lyfta fram beröringspunkterna.

Efter dag kommer natt, och i kvällningen blommar de vita knopparna i landskapet ut. Måhända föds en astronomididaktikens mästare just här, just nu.

51Observationer
De galileiska månarna kring Jupiter och Saturnus ringar var målen för kvällens planetära observationer.

Kvällens observationer görs vid IAC80. De flesta observationerna utförs dock utanför med utrustning som borde rymmas in i varje skolas budget.

58_IAC80
Inne i domen hos IAC80 .

IAC80 är ett teleskop med många år på fundamentet. Det öppnade möjligheterna för oss att dels spendera tid inne i domen med den vänligaste av operatörer som roterade teleskopet, öppnade och stängde skyddsluckorna. Allt medan José berättar om det teleskop som han själv använde för sitt forskningsarbete.

Efter besöket i domen fick vi gruppvis gå in i kontrollrummet för att rikta teleskopet och ta en bild av vår granngalax. På bilden till höger ovan ses Daniel Lopez, astronom och fotograf med över 30 APOD‘s på sin meritlista.

63_IAC80
Domen är öppnad. IAC80 riktas mot Andromedagalaxen, NGC 224 eller M31. Kärt ”barn” har många namn. Lärdomen härav; Det krävs kunskap, tid och arbete för att få en bra bild av en galax.

När en grupp var inne i kontrollrummet på IAC80 fortsatte de andra att göra observationer ute, utbyta erfarenheter samt ägna tid år att värma kroppen i skydd av vinden med en kopp varmt i handen.

Fredagen övergår i lördag. Stjärnhimlen förblir klar. Det enda som ställer till det för observationer och fotografering är vinden. Vinden rycker i kläder och stativ. Att ta bilder med annat än vidvinkel låter sig inte göras. Större förstoring än 70x gör det omöjligt att koncentrera sig på det man vill studera. Saturnus uppför sig som en ilsken ekorre i okularet. Men – klart är det.

68_kvaell
Nattens sista bild tas från trappan till den diminutiva stugan som inhyser tre lägenheter i storlek som något överträffar en kupé i en modern sovvagn på de finska järnvägarna. Läget är dock helt fantastiskt.

 

Dag 4

Förmiddagen ägnades åt gruppdiskussioner. Standardgrupperna ersattes temporärt av grupper bestående av lärare som undervisar samma ämnen på samma stadium. Därtill hölls nationalitet i åtanke för att man skulle kunna byta rent konkreta idéer för den egna undervisningen.

69Teide
Fjärrstyrning av teleskop på gång. Åtminstone så mycket att det kunde dokumenteras.

Efter lunchen spenderades några timmar i nationalparken kring el Teide.

Väl ”hemma” igen efter turen till nationalparken var det dags att dra uppåt för att se på solteleskopen. Redan innan solteleskopen var slutna hade en stor del av de övriga öppnats för nattens observationer.

Innan middagen han vi också besöka Carlos Sanches´teleskop. En imponerande konstruktion med en del gamla mekaniska finesser.

76_TelescopioCarlosSanches
Luckor som öppnades och stängdes väldigt manuellt vittnade om att teleskopet sett sina dagar. En ny japansk instrumentering kastar ändå teleskopet tillbaka in i hetluften.

Innan nattens  observationer samlades vi i en tom dom där Jenny Jansson berättade om sitt arbete med Moon Camp Challenge och Climate Detectives.

78_Jenny
En tom teleskopdom är i sig en akustisk upplevelse.

Kvällens observationer gjordes både med IAC80 och med ett 10-centimeters refraktorteleskop utanför domen som hyser IAC80.

Trots att kvällen är disigare än kvällen innan är flera av de stora teleskopen i full gång.

Under kvällens sista och det nya dygnets första timmar är det full aktivitet i IAC80. Teleskopet vrids mot galaxer och nebulosor. En efter en övar vi att ställa in teleskopet och att ta bilder.

Joshua Barrios Perez hade en ängels tålamod med sina elever, lärarna. Klockan hade hunnit passera två innan den sista bilden av Krabbnebulosan var tagen. Nu är det upp till oss att färdigställa bilderna.

 

Sista dagen (nr 6. nr 5 var förflyttning til La Laguna och en dag för återhämtning)

Direkt efter frukost styr vi stegen ner till sciencecentret, MCC, och IAC’s huvudkvarter. Först ut i programmet är Hector Socas-Navarro. Fysiker på Instituto de Astrofisica de Canarias, IAC, och ledare för Museo de la Ciencia y el Cosmos de Tenerife, MCC. Han berättar om hur viktigt det är att alltid tänka igenom information innan man sväljer bytet. Som exempel visas ”UFOn” som filmats av jaktplanspiloter. Filmer, där scoopet, med högstadie- och gymnasiematematik, kan räknas sönder och samman. Mer om det på hans blogg. (använd Google translate 😉 )

90CriticalUFO
En farkost som ser ut att plötsligt ändra kurs och accelerera snabbare än nån farkost, byggd av människor, kan göra, kan efter lite tankeverksamhet kryddad med matematiskt arbete visa sig vara en albatross. Eventuellt. Definitivt inte nåt supersnabbt UFO.

I följande introducerar Jose hur dopplereffekten kan användas inom astronomin. Därtill hur man kan öva detta konkret, med ljud som en analogi för den elektromagnetiska strålningen.

91Doppler
Precis som ljudet upplevs olika för föremål som kommer mot observatören jämfört med ljudkällor som avlägsnar sig förändras våglängder i det ljus som emitterats från stjärnor beroende på om stjärnan är på väg mot oss eller från oss. Rödförskjutning är den tråd som leder in till universums fortgående expansion.

Efter föreläsningsblocket är det dags att, med hjälp av appar och program, testa dopplereffekten i verkligheten – uppe på sciencecentrets takterrass. Målet är att beräkna en löpares hastighet.

Efter de fysiska inslagen är det dags att räkna och utvärdera resultaten. Resultaten bedöms tillförlitliga – kring 20 km/h.

Kursen hålls på Teneriffa, och endast på Teneriffa. Därför inskränks möjligheterna att besöka NOT, Nordic Optical Telescope,  till en skypeträff. Men – Vackert så. Lystern i Amanda Djupviks ögon när hon får frågan om vad hon själv finner mest spännande var – glittrande. Astronomi ger inspiration som håller.

Nu är det upp till oss att ta den inspiration vi fått under kursen vidare till våra elever. Ikväll avslutas kursen med en middag på hotellet. Morgondagen sprids vi ut över Norden. Dagen därpå möter de flesta av oss vardagen i klassrummet. En vardag som vi, nyinspirerade och nykursade, kan göras snäppet festligare.

hälsningar
Jan

Fler bilder finns i NAROMs flickr-album

73153144_10156497112431297_3672218405542297600_o
Deltagarna i ”Exploring the Universe, 2019” med Jose och Bent. Bild: Daniel López

JanJan är lärare i matematik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, Rymdambassadör för Nordic ESERO samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i framgångsberättelser. 

1 kommentar

Lämna en kommentar