Morgonhimlens klaraste ljuspunkt just nu, i november 2018, är Venus. Den kommer också att vara så en tid framöver – vintern igenom. Är du beväpnad med ett teleskop eller en bra kokare lönar det sig att ta sig ur sängen med tillräcklig tidsmarginal för att ha några minuter över för att spana på vår inre grannplanet.
I slutet av oktober kunde Venus ses åt samma håll som Solen. Då är ju Venus nära men svår att studera på grund av solljuset. Bilden nedan visar hur vi kunde se en tunn skära av den upplysta sidan av Venus 22:a oktober. Då gick planeten ännu i Solens ”släptåg”. Den 25:e oktober ”passerade” Venus Solen och nu i november ser vi Venus stiga upp över horisonten innan Solen följer efter.
Vid årsskiftet 2018-2019 kommer vi från Jorden att se hälften av Venus’ upplysta sida. Då är avståndet från oss till Venus betydligt större än nu i november, men då har å andra sidan Venus vandrat en god bit upp över horisonten innan Solen färgar morgonhimlen.
Det är lätt att känna historiens vingslag när man tar sig tid att beundra Venus. Galileo ville visa dess faser för makthavarna för att de skulle förstå att Jorden inte kunde utgöra navet i universum – att vi och de ”vandrande stjärnorna” cirklade kring Solen. Venus gav oss också avstånden i solsystemet. Dessutom kittlar en till hälften upplyst planet lusten till att räkna och beräkna.
Förresten – När vi nu ändå tittar på det inre av solsystemet kan vi ju ägna BepiColombo en tanke på dess resa mot Merkurius. Och ja. Jag vet att jag är fascinerad av vår (rätt ofta) närmaste grannplanet.
Jan är lärare i matematik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i framgångsberättelser.
edugalaxen.com 