Fortbildningsturnén ”Digitala geomedia i undervisningen” når Österbotten, närmare bestämt Sursik skola, i mars-april 2018. Arrangören Centret för Livslångt Lärande, CLL, beskriver kursserien på följande sätt:
”Vill du ta in digitala hjälpmedel i skolans närmiljö? Använda appar t.ex. för en skattjakt? Göra egna kartor i Google Maps? Känna till satellitdata som öppet kan användas? Kursen behandlar digitala applikationer, kartverktyg och sensorer länkade till GPS.”
De olika delmomenten under kursen går på eftermiddagarna 15.3, 5.4 och 12.4. Dragare för kursen är Mia Skog, Charlotte Elf och Jan Holmgård.
Alla delmoment innehåller praktiskt jobb med sådant som man kan ta in i klassrummet för att bredda elevernas förståelse för sin egen livsmiljö och för andra miljöer på vår planet.
Den sista delen, som hålls 12:e april, kommer att handla om hur man kan se jorden genom satelliters sensorer. Mycket har sen ESA placerade den första Sentinel-satelliten i omloppsbana 2014. Dels har satelliternas ”ögon” blivit bättre, tack vare mer utvecklad spektroskopi, och dels har tillgängligheten underlättats.
Kombinationer av de karttjänster som finns öppet tillgängliga idag gör att en skolklass behändigt kan ”muta in” ett område någonstans i världen och se hur området förändras över tid och över årstid. För att få insikter i hur kartorna görs upp och för att träna förmågan i att utläsa information ur kartorna är det gott att träna i närmiljön.
Det var inte bättre förr. Det kommer att vara bättre i morgon.

Jan Holmgård, lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, samt resursperson på skolresurs.fi. Att ta in världsrymden i klassrummet ger ofta, åtminstone, ett delsvar på frågan ”Varför?”, en fråga som hörs rätt ofta i samband med matematikundervisningen. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna till framgång.