SDO, Solar Dynamics Observatory, befinner sig i geostationär omloppsbana kring Jorden för att därifrån hålla reda på Solen. På 150 miljoner kilometers avstånd kan vi bara snällt ta emot det som sänds ut från vår stjärna. Det är fråga om elektromagnetisk strålning, huvudsakligen i de våglängder vi kan se med våra ögon, det vi kallar ”ljus”, men också den ström av partiklar vi kallar solvind. Genom att samla in den information olika våglängder av EMR (electromagnetic radiation) ger får vi en bättre bild av vad som är på gång.
Vår stjärna är, likt andra stjärnor, en sfär av plasma, så massiv att en fusionsreaktion startat i dess inre. Gravitationen vill hålla sfären så liten dess kraft räcker till för. Energin som frigörs i kärnreaktionerna, huvudsakligen kärnreaktionerna som får vätekärnor att övergå i hälften så många heliumkärnor, orsakar ett rejält tryck utåt. Så länge dessa två fenomen existerar i någon form av balans hålls Solens storlek konstant. Vi ska däremot inte ta för givet att Solen är lika tryggt strålande varje dag. En miljon ton av den massa som utgör Solen strömmar varje sekund ut i solvinden. Den strömmen är dock inte jämn. Därför är det gott för oss att hålla Solen under uppsikt – och lära oss mer.
Får man då använda sig av dessa bilder?
Definitivt. Det uppmuntras också av Nasa. Själv tycker jag också att vi gott kan sprida lite bilder av livets källa i den ström av bilder som når oss så fort vi slår på nån av våra skärmar. Önskvärt är att man hänvisar till källan, t.ex. genom följande rad: Courtesy of NASA/SDO and the AIA, EVE, and HMI science teams
Ovan visas en bildsekvens av Solens förehavanden 15:e maj 2024. Den region som nyligen gav upphov till rejäla solstormar och norrsken långt söderut ha försvunnit ur vårt blickfång, men det syns indikationer på att det finns våldsamma regioner också på den ”kommande sidan”. Du kan själv bestämma våglängder och tidsramar och ”bygga” din egen bildsekvens via AIA/HMI Browse Data.
Satelliten SDO finns i geostationär omloppsbana kring Jorden. Det är en rätt ”förmånlig” utsiktsplats med möjligheter att med en enda antenn på Jorden tanka ner data i stort sett kontinuerligt. Det finns i och för sig betydligt större solteleskop t.ex. på Teneriffa. Med dem kan vi få erkligt detaljerade bilder av Solens fotosfär. Men för att kunna ta del av information i verkligt kortvågig EMR måste vi ha kameran i rymden. Extrem ultraviolett strålning och röntgen blockeras ju av vår atmosfär.
Den geostationära banan ger sig förresten till känna kring vår- och höstdagjämningarna. Då kan man se att Jorden kommer mellan satelliten och Solen en gång per varv under några dagar.
Bilderna ovan är alla tagna av SDO.
Uppe till höger ser vi en bild, tagen i 304 Å (1 Ångström = 0,1 nm), där både Jorden och Månen blockerar en del av Solen. Månens skugga är skarp pga avsaknad av atmosfär. Jorden, däremot, ger en mjuk skugga.
Nere till höger syns det som kallas ett ”korona-hål”. Det är frågan om ett öppet magnetfält som orsakar ”lokal” avsvalning av Solens fotosfär. Från ”korona-hålet” strömmar partiklar i solvinden rakt ut – i detta fall mot Jorden. Detta fenomen ökar också chansen för norrsken kring Jordens poler.
Bilden till vänster visar den ökade aktiviteten i Solens ytliga magnetfält när solfläcklcykel 24 närmar sig sitt maximum. Det är normalt kring elva år mellan två solfläcksmaxima. Ett solfläcksmaximum är också associerat med en polomkastning på Solen. Nordpolen blir sydpol och vice versa. Med andra ord går det ungefär två gånger elva år innan vi är tillbaks där vi (Solen) började.
Ta gärna en tur genom NASA’s SDO-sidor. Titta dig omkring i galleriet och titta på bildsekvenser i Daily Movies.
Jan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, ESERO Finland education officer samt resursperson på skolresurs.fi. Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
edugalaxen.com 