63°40’N 22°32’E var goda koordinater när Månen kom in mellan oss och Solen. Härifrån skymdes drygt 80% av Solens tvärsnitt när förmörkelsen nådde sin kulmen. Molnen hade kommit och gått under dagen, och det är alltid känsligt med moln när man ska se på något som ses nära horisonten. Just innan den maximala fasen drog en rejäl molnbank in, men under den syntes klar himmel – Det skulle komma att lösa sig.
Med hjälp av ett teleskop med solfilter ser man kanske enklast och bäst. Ett solteleskop ger lite mer även om man bör bli bekant med det innan man kan se de protuberanser man inte kan se utan h-aplha-filter. Den enklaste och mest direkta upplevelsen får man genom att använda solförmörkelseglasögon.
En ”Sunspotter” är trygg att använda i och med att man kan observera Solen med ryggen mot den. Den gör också att många samtidigt kan se det som händer. ”Sunspottern” kan också berätta en historia. Tar man bilder med jämna mellanrum ser man vad som händer på eller framför Solen över tid.
Håkamera-konceptet kan tillämpas på en mängd olika sätt. Annika Lunds projekt knöt ihop solförmörkelsen och fysiken i en konstupplevelse av rang.
Lätt glömmer vi bort hur starkt ljuset från Solen är. Det gör oss också lite onödigt rädda för moln under en solförmörkelse. Men att iaktta en solförmörkelse när molnen flyter förbi kan faktiskt höja upplevelsen. Det förutsätter förstås att det finns luckor i molnen.
En solförmörkelse som sker timmarna innan solnedgången ger en riktigt fin upplevelse. Det är lättare att hålla perspektiv på Solen och Månen när de befinner sig nära horisonten. Därtill är det bekvämare för nacken…
Om hundra år kan vi uppleva en total solförmörkelse härifrån. Innan dess hinner vi nog uppleva partiella solförmörkelser både 2027 och 2029. Vid de tillfällena är det bara en liten del av Solen som skyms, men det är ändå värt att se.
Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.
Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
Tidigare jobbade jag som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.
Jan Holmgård
edugalaxen.com 