Astronomikurs för lärare

Trots att tiden mellan det att vi, ESERO Finland, fick klartecken att ordna en kurs i astronomi för lärare i högstadiet och på andra stadiet anmälde sig så pass många lärare att kursen kunde ordnas. Kursen hölls i Åbo och vid Tuorla Observatorium / Avaruuspuisto Väisälä.

Hur gör man för att beskriva avstånd i rymden? och Hur kan vi känna till avstånd i rymden? Det var temat för den första förmiddagen. Inget av detta är något som kan fixas i en handvändning. När det gäller att beskriva avstånd är det alltid konstruktivt att diskutera och byta idéer. Hur man tar reda på hur långt borta något är finns beskrivet i ett annat inlägg här på bloggen.

Under eftermiddagen fick vi bland annat stifta bekantskap med forskning som görs vid Åbo Universitet genom Kari Nilsson.

Igen en gång slogs jag av hur mycket spetskunskap det finns i Finland. Likaså kom jag än en gång att tänka på Lagrangepunkt 2 som en Finländsk utpost i rymden. Timo Prustis insats för GAIA-uppdraget, programvaran för satelliterna Herschel och Planck skapades helt och hållet i Finland, och så – förstås – Heschel’s spegel.

Kursen kommer att ordnas igen till hösten – troligtvis i november. Ifall du är i den rätta målgruppen är det bara att hålla ögonen öppna när kursen utannonseras. Det kommer att ske under våren 2025.

Det är inte utan att man känner sig ödmjuk över människors idoga arbete för att föra forskning framåt. Det krävs ofta ny teknik, och den ska utvecklas. Interferrometrin har också utvecklats hos Väsiälä i Tuorla. Tekniken som sedan i bland annat LIGO använts för att detektera gravitationsvågor.

Kopplingen till det fantastiska bilderna, tagna genom ESO’s teleskop, har ni säkert räknat ut vid det här laget.

---