Rymdteleskopet GAIA anknyter starkt till Finland och Sverige. För tio år sedan följde jag med uppskjutningen live via ESA’s webb-TV. Det är inte ofta en finländare har titeln ”Project Scientist” för ett så stort projekt, men där stod han – Timo Prusti – och berättade vad som just då hände medan teleskopet bars ut i rymden av en Soyuz-Fregat.
Idén om att ESA borde satsa på ett högteknologiskt satellitprojekt för avståndsmätning ute i rymden, det som GAIA gör, kom från Lennart Lindegren vid Lunds Universitet.
ESA hade redan tidigare sänt teleskop, speciellt designade för sin uppgift att hämta information om vårt universum, till L2. 10.2.2009 lyfte en Ariane-5:a från Korou med teleskopen Herschel och Planck. Det var för övrigt också en Ariane-5:a som juldagen 2021 förde JWST till Lagrangepunkt 2, L2. För tillfället är ESA’s Euclid det nyaste tillskottet bland teleskopen i L2.
Men – resultatet då (hittills) av uppdrag GAIA? Tack vare GAIA’s utformning, rotation, och placering har teleskopet kunat arbeta ”ostört” över lång tid. Förutom att det är få störningskällor i L2 ser ju teleskopet ut i galaxen från en ständigt rörlig plattform. GAIA’s omloppsbana kring L2 är försumbar med tanke på perspektiv, men det att L2 rör sig ett varv kring Solen under ett år möjliggör viss avståndsbedömning. GAIA har, förutom att ge oss en 3D-karta över vintergatan, visat att vår galax är krökt.
GAIA uppskattas fortsätta leverera data in på 2025. Det finns m.a.o. än mer att se fram emot!
Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.
Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.
edugalaxen.com 