Året skrevs 1917, då när Finland, den 6:e december, deklarerade sin självständighet. Från det skulle det ta fyra veckor innan självständigheten erkändes. I år är hela landet inpackat i ett snötäcke lagom till det stilla, eftertänksamma firande vi finländare hänger oss åt.
Från rymden syns inga gränser. Förhoppningsvis tar det till den dag vi i samförstånd med nån granne besluter justera dem på nåt sätt. Gränser är ju sällan varken självklara eller eviga. Fråga oss.
Största delen av den tid något landområde över huvud taget kunde liknas vid någon nation benämndes området vi idag kallar Finland ”östra rikshalvan”, en del av Sverige.
1808 hälsade allvarliga män från öster på. Så hade de gjort också tidigare. Denna gång ville de inte ge sig av. Bottniska viken, Torne älv och Muonio älv, vatten som förenat blev småningom gräns mellan Sverige och Ryssland. Vår nationalskald, Johan Ludvig Runeberg, föddes i Jakobstad – i Sverige. Han gick sedan i skola i Jakobstad – i Ryssland.
Hur som helst väljer jag att visa ryggen av Alexander II. Statyn restes på senatstorget i den ryska staden Helsingfors 1894. Ännu har finländarna inte drabbats av den statyvältaryra som blossat upp lite här och där i världen de senaste åren. Hur man än vänder det är tsar Alexander II en del av vårt landsområdes historia.
Stillsamt, i det tysta, jobbar finländare också med rymdrelaterad forskning och teknik. I videon nedan presenteras KvarkenSat, ett av de pågående satellitprojekten i Finland. Det är givetvis ett internationellt projekt där flera universitet från Sverige och Finland deltar.
Även de som bosatt sig allra längst i söder av dagens födelsedagsland har dubbelt så långt till ekvatorn som de har till nordpolen. I Utsjoki försvann Solen under horisonten den 26:e november klockan 12:00. Nästa gång den visar sig över horisonten är den 17:e januari, klockan 11:55. I södra Finland visar nog sig Solen, förutsatt att molnen lyser enbart med sin frånvaro. Men vi kan anta att en flagga som vajar i en tio meter lång flaggstång under självständighetsdagen ger en skugga som är mer än 100 m lång.
Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.
Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.
edugalaxen.com 