3:a december; Hayabusa2 mot asteroid

Den 3:e december 2014 startade JAXA‘s farkost Hayabusa-2 mot asteroiden Ryugu. Ryugu är en såkallad Jordnära asteroid. Hur nära den nu är beror på vilken position Ryugu och Jorden har i sina respektive omloppbanor. Avståndet mellan Solen och Jorden benämns ofta 1 AU. Avståndet mellan Solen och Ryugu varierar mellan 1,4 och 0,96 AU.

Ok. Ni har det.

”Jordnära asteroid” är en rätt kul benämning förresten. Skulle kanske inte föra in forskning om asterioder under etiketten ”jordnära”. Därav den inledande versalen. Terminologi är inte lätt.

162173 Ryugu. Bild:  ISAS/JAXA

Expeditioner utanför Jordens atmosfär är krävande. Det gäller även för obemannade sådana. I kraven ingår också tid. Mycket tid och lång tid.

Att den asteroid som vi nu tar oss en titt på upptäcktes i maj 1999 och då fick namnet 1999 JU3. Först 28:e september 2015 fick den officiellt namnet ”Ryugu” med inledande sifferkombination. Jo – Det finns regler, utfärdade av IUA, för hur objekt ute i rymden ska namnges.

Har ni hållit datumen i denna text i minnet har ni observerat att Hayabusa-2 startade mot 1999 JU3 och anlände till 162173 Ryugu drygt 3½ år senare. Låt oss ta en titt på några hållpunkter i kalendern:

  • Planerna för Hayabusa-2 lades 2007.
  • I augusti 2010 fick man grönt ljus från den japanska regeringen.
  • Launch 2014, framme 2018, startade ”hemåt” i november 2019 och släppte av sin provkapsel när den passerade Jorden 6:e december 2020.

13 år får ändå ses som ett tidseffektivt uppdrag. Målet är ju trots allt ”rätt lokalt” med kosmiska ögon sett.

Rymduppdrag är oftast stora samarbetsprojekt. Det instrumentpaket som landades på Ryugu stod tyska DLR för. NASA har också fått prover från Ryugu i utbyte mot prover från Bennu.

I videon ovan ser det ut som om man helt kallt skulle ha kastat ut ”MASCOT” som sen brutalt skulle ha störtat mot asteroidens yta. Vi måste ändå påminna oss om att gravitationen är proportionell mot massan. Mascot’s massa är försumbar i sammanhanget och Ryugus 450 miljoner ton är föga att skryta med ifall vi jämför med planeternas massa. Skulle vi nagla fast ett matbord vid Ryugu och sedan, försmädligt nog, råka knuffa ett vinglas över kanten, skulle vi ha drygt 1½ minut på oss att fånga glaset innan det når ”marken”. Glaset skulle knappast gå i kras. Fundera gärna en stund över hur det skulle te sig ifall vi skulle ge oss på att hälla upp ett glas merlot i den gravitationen. Bortse från kylan.

Ett lyckat uppdrag ger oss mer information om vår tomt i kosmos. Det är givetvis fler på gång. 

Återkommer!


Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.

Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.

Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.

Lämna en kommentar