Dagens rätt: Klicksoppa med tjafs.

Man behöver inte söka dumheter på tuben. Det ramlar över en ändå. Det galna i sammanhanget är att snuttifieringen av vetande gör att sant och falskt blandas liksom gott och ont. Mest skrämmande är att betydande, värdefulla tankar blandas med galenskaper som i värsta fall plockas upp av nån debattör vilken sen kramar den snöboll som, när den fått fart, massakrerar eftertankens småblyga väsen.

10_11_factsIbland ramlar man över nån video som bekänner färg redan från början, som den som visar texten ”10 Facts About Earth” samtidigt som man hör ”11 facts about Earth”. I och för sig kan ju oturen ha varit framme, men det tyder på en något läckande noggrannhet.

Det råder ingen brist på bilder som jämför Jorden förr och nu. Inte heller på bilder som jämför förr och nu med en hypotetisk bild om hur det skulle kunna se ut i framtiden. Här finns en risk att nån tar i alldeles förfärligt i jakten på ”likes & clicks”, vilket i sin tur kan lyftas fram som argument för att skjuta mer underbyggda argument i sank med kommentaren: ”Det blev ju ändå inget…”

1978_2066

”Om Jorden ser ut så där 2066 – Varför ska vi då fara till Mars?”

Känn på den en stund.

Funderingen lades fram av en elev i åk 9, och det uttalandet borrar tanken djupt in i tingens kärna. Vi har en (1) planet tillgänglig när det gäller att husera liv, så som vi känner det. Även om Jorden skulle förlora sitt ytvatten, sin atmosfär och sina gröna skogar, skulle den fortfarande vara långt mer välkomnande för liv än fallet är med nån av våra grannplaneter. Venus är den hetaste planeten i solsystemet och Mars saknar magnetfält. Kan vi inte skapa ett magnetfält kring Mars finns inget som skyddar mot solvinden, och en atmosfär fylld av lämpliga gaser kommer att vara lika utopisk som en grönskande yta.

Naturligtvis ska vi ta oss till Mars. Inte för att ”finna ett nytt hem för mänskligheten när vi förstört Jorden”. Utan dels för att resa längre än nån tidigare gjort, dels för att lära oss mer om Mars och därmed om solsystemets och vår egen planetariska historia och dels för att fortsätta pressa gränserna för vår gemensamma förmåga.

Så långt är jag beredd att sträcka mig till att hålla med teamet bakom Youtube-klippet, i vilken bilden ovan visas, att vi allvarligt bör fundera över hur vi behandlar vår planet och därmed oss själva. Däremot hyser jag stort hopp till att mina barnbarn kan bada med sina barn i Atlanten ännu när jag fyller 103. Månne det då finns någon på Mars som kan ta bilder av en vacker, blek, blå prick och sända den till Jorden, tillsammans med nya forskningsresultat som bekräftar att även Mars haft sina oceaner och en atmosfär in under en skyddande magnetisk sköld.

 


JanJan är lärare i matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland, samt resursperson på skolresurs.fi. Att ta in världsrymden i klassrummet ger ofta, åtminstone, ett delsvar på frågan ”Varför?”, en fråga som hörs rätt ofta i samband med matematikundervisningen. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna till framgång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s