SOHO har övervakat Solen i 30 år. Eftersom ansvariga organisationer, ESA och NASA är offentliga är också insamlad data offentlig. Det betyder att alla som ännu inte fyllt 30 kan gå in i SOHO’s arkiv för att se vad Solen hade för sig den dag de föddes. SOHO’s ”bibliotek” gör att vi när som helst kan gå in och bläddra i det synnerligen digra bildmaterial som finns.
Låt oss dyka in i biblioteteket
Bildserien ovan visar det koronamassutkast som ledde till det kraftiga norrsken som den 20.1.2026 kunde ses ända söder om 50:e breddgraden. Bilden längst till vänster är tagen med LASCO C2 och visar regionen närmast Solen. De följande tre är tagna med LASCO C3 vars bildvinkel sträcker sig 30 solradier ut från Solen. Tiden mellan de två första bilderna ovan är 30 minuter. Tidsdifferensen mellan bilderna från LASCO C3 är sedan en timme. Med tanke på att vi kan se den yttersta delen av partikelstormen nå bildens kant på mindre än fyra timmar kan vi uppskatta dess minimi-medelhastighet under de första timmarna. (Varför ”minimi-”)
Plasmamolnet höll en hastighet på 1000 km/s ännu när det två dygn senare passerade Jorden.
Låt oss bläddra:
Gå in på SOHO’s webbsida. Välj data/archive i menyraden uppe på sidan. Välj därefter SOHO Movie Theater från menyn till vänster.
Här kan du se på bilder av Solens korona genom att välja c2 eller c3 i fältet till vänster, eller se på Solen genom att välja något av de övriga alternativen.
Skärmdumpen nedan visar hur jag valt LASCO C3, bildstorleken/upplösningen 512×512 pixlar och sedan klickat in 18:e till 19:e januari 2026 i kalendern
Ett klick på Generate, och bildspelet laddas. Under bilden finns en uppspelningsmeny som gör att du kan välja uppspelningshastighet mm. Standard uppspelningshastighet är 25 bilder i sekunden. Det fungerar bra för bilderna av koronamassutkast. Vill man granska ett visst skede är det bara att stoppa flödet och mata fram bilderna en i taget.
Följer du det som berättats i exemplet ovan kan du se en bildsekvens som visar utbrottet 18.1.2026. De störningar som följer och får det att se ut som en vindruta i snöstorm är den högenergetiska strålning som också är följden av den högsta kategorin av solstormar, X-klass.
Välj nu istället eit 171 ur menyn. Extreme ultraviolet Imaging Telescope fångar utstrålningen från Solen i våglängderna 171, 195, 284 och 304 Ångström. Ångström är inte en enhet som inkluderats i SI-systemet men är användbar i många sammanhang eftersom en Ångström är i storleksordning med en atom, en tiondels nanometer. eit 171 är känslig för våglängden 171 A, vilket motsvarar 17,1 nm (nanometer) Det kan gott jämföras med att de kortaste våglängder vi kan uppfatta med de sensorer vi har i ansiktet knappt understiger 400 nm, 4000 A.
Välj sedan en längre tidsperiod, t.ex. 2025-12-24 2026-01-22. Då ser du det som hänt på Solen under en knapp månad, vilket innebär att du iakttagit Solen under ett helt varv efter att du klickat Generate.
Bilder av själva Solen tas inte lika ofta av SOHO. Upplösningen och tekniken är trots allt mer än 30 år gammal, När SOHO konstruerades, färdigställdes och sändes ut till L1 satt vi fortfarande med bildrörsskärmar och telefommodem i hemmen. Ingen vettig människa sände iväg en bild som var större än 200 kb om man inte noggrant övervägt skjälen till ett sådant dröjsmål för mottagaren.
Bilder som de i bildserien ovan, fr.v. 171, 195 och 284 Ångström, får du i bättre kvalitet via SDO, Solar Dynamics Observatory, men det bildarkivet sträcker sig inte lika långt tillbaka i tiden.
De olika våglängderna ger olika information. Vi ser t.ex. att det ”koronahål” som var vänt mot oss den 18:e januari 2026 syns bäst som ett mörkt område i våglängderna 195 och 284 Ångström. 171 Ångström visar å andra sidan rätt detaljerat var områden med stor aktivitet finns.
De imponerande protuberanserna som sträcker sig långt ut från Solens fotosfär syns bra i våglängden 304 A. Därför har även SDO sensorer för just den våglängden. Ovan ser vi Solen den 21:a och 22:a januari 2026. Bilden till vänster är tagen från SOHO och den till höger av SDO. Det syns att tekniken på SDO är kring 15 år nyare.
Bilderna ovan hittar du genom att välja hmimag respektivt hmiigr i samma meny där du hittar c2, ce och eit. Till vänster ser vi ett magnetogram som visar den magnetiska aktiviteten på Solen. Till höger ett intensitetsdiagram där solfläckarna syns tydligt. I dessa två bilder syns tydligt sambandet mellan solfläckar och magnetisk aktivitet.
Kometen C/2024 G3 upptäcktes av ATLAS i april 2024. I januari 2025 kom kometen så pass nära Solen att den fångades av LASCO C3. Till dags dato har SOHO fångat mer än 5000 kometer på bild. Det var inget initialt uppdrag SOHO hade, men det har blivit en viktig del av den info som SOHO erbjuder. En del av de kometer som fångats på bild har varit så pass små och kommit så nära Solen att de upplösts framför ”ögonen” på SOHO.
Det finns också ett ”kometgalleri” på SOHOs webbsida. Endel videoklipp rullar inte frivilligt i dagens webbläsare men – man kan ju enkelt kolla datum på någon intressant händelse och sedan gå in i arkivteatern och återskapa händelsen. Helt enligt tipsen ovan. Välj teleskop, välj upplösning, väljg datum och generera.
Mycket nöje!
Jan
Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.
Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.
edugalaxen.com 