Kometen C/2024 G3 upptäcktes 4:e april 2024 med hjälp av Asteroid Terrestrial-impact Last Alert System (ATLAS) i Chile. Då hade kometen en visuell magnitud på 19 och låg på ett avstånd om drygt 4 AU från oss. Med andra ord behövdes ett rejält teleskop och fina yttre omständigheter för att man skulle få syn på den.
I takt med att kometen närmade sig Solen blev det lättare att upptäcka den eftersom den då reflekterar mer solljus. Tyvärr var den oförskämd nog att passera Jorden så att man borde ha varit på Södra halvklotet för att få syn på den. Terry Lovejoy , jo det är han som upptäckt flera kometer som också bär hans namn, uppskattade att C/2024 G3 (ATLAS) 12-13 januari skulle synas lika ljus som t.ex. Mizar i Karlavagnen, en magnitud kring 2. Så pass nära Solen är det ändå vanskligt att få syn på en komet. Därtill är det inte vettigt att rikta in ett teleskop i en vinkel solljuset kan komma in från. Det kan vara rent farligt för ögat.
I bilden ovan ser vi också den ”fysiska, artificiella solförmörkelsen” som SOHO bär med sig. Den runda skivan i mitten blockerar solljuset så att vi kan se det som händer i koronan. Precis där kometen kommer in i synfältet ser vi det stativ som håller ut skivan i rätt riktning. Den runda vita cirkeln visar var Solen befinner sig.
Under de fyra dygn kometen syntes i SOHOS Lasco C3 kunde vi se den runda Solen och passera sitt perihelium. Avståndet mellan Solen och C/2024 G3 var då mindre än en tiondels AU, eller knappt 15 miljoner kilometer, vilket är en knapp tredjedel av det avstånd Merkurius som minst håller till Solen.
När Solen försvann bakom horisonten den 12:e januari 2025 kunde C/2024 G3 (ATLAS) ha synts alldeles där Solen försvunnit. Men – Vi har, som sagt, en atmosfär som gör livet möjligt och som skyddar oss från skadlig kosmisk strålning. Den atmosfären ”skyddar oss” också från att se fritt ut i rymden. I synnerhet långt i norr, där Solen stryker horisonten både under och över, är det omöjligt att se något som befinner sig nära Solen. Kvällshimlen är en vacker vacker omskrivning för partiklar i atmosfären som sprider solens ljus över hela valvet vilket gör det omöjligt att se ut i rymden.
Det var ju det där med atmosfär, eller avsaknad därav, och dess möjligheter att användas som astronomiska verktyg. Månen saknar ju atmosfär, och skulle den blockera solljuset, det vi kallar solförmörkelse, skulle kometen lysa klart i vår åsyn.
Kometens omloppsbana ligger, som sagt, inte i solsystemets plan. Bilden ovan visar en skärmdump från astro.vanbuitenen.nl.
Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.
Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.
edugalaxen.com 