Vänner av norrsken, åtminstone de som bor norr om 63:e breddgraden, har kanske börjat samla sovnätter inför nästa mörkersäsong, men nu är det tid att studera norrskenets källa.
Onsdagen 8:e maj var jag, tillsammans med en grupp elever i åk 8, ute med teleskop (utrustat med solfilter) och Sunspotter för att se på solfläckar. Då var den stora konstellation av fläckar (3664) som syns i bilden ovan, tagen 10:e maj, i större grad riktad mot oss. Vi diskuterade en stund kring orsaken till mängen solfläckar och eventuell följd av ett område på Solen – rikt på fläckar. Sen var det dags att gå in på Space Weather Prediction Center för att se på mer data.
Ovan syns en del av de bilder Solar Dynamic Observatory, SDO, kunde bjuda på vid tillfället. Genom att studera Solen i olika våglängder får vi ett rikare utbud av information om det som händer just nu -och via arkiven det som hänt tidigare.
”Gamla hederliga satelliten SOHO” levererade bilderna ovan. De nås enklast via just Space Weather Prediction Centers ingångssida. Vi ser här det första utbrottet i en serie på tre. Vi ser också att plasmamolnet från vår synvinkel sprider sig åt alla håll. Vartåt är det då på väg?
Fråga nr 2: Vad är det för ljusa fläckar som syns på vardera sida om Solen?
Modellen WSA-Enlil Solar Wind Prediction uppskattar att den första stormvågen, koronamassutkastet, av tre når Jorden tidigt den 11:e maj. I grafiken ovan till vänster syns tydligt hur de tre koronamassutkasten vandrar utåt från Solen. I graferna ser vi att tätheten i första plasmamolnet uppskattas till närmare hundra partiklar per kubikcentimeter. Det normala är mellan tre och tio. Hastigheten väntas också vara betydligt högre än normalt. Sammantaget betyder det att, om magnetfältet ligger rätt (=negativt) ökar solvindens interaktioner med atomer och molekyler i vår atmosfär med en faktor på tjugo i samband med kommande ”träff”.
Regionen på Solen som levererar dessa facklor och massutkast bär nummern 3664, och är den som syns i bilderna ovan. längden tvärs över den regionen motsvarar 16 gånger Jordens diameter.
Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.
Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.
edugalaxen.com 