Året skrevs 1966 när astronomen Richard Walker upptäckte ”Epimetheus”. Tre dagar tidigare hade Audouin Dollfus observerat en annan måne i samma omloppsbana kring Saturnus. Dollfus föreslog namnet ”Janus” för sin nyupptäckta måne.
De två månarna Epimetheus och Janus delar inte direkt omloppsbana, men indirekt gör de det. Banradien i bägge fallen kan avrundas till 150000 km. Den yttre banans radie är blott 50 km längre. Hur som helst gör det är innerbanan alltid kortare, och därför tar ett varv längs den mindre tid. Det i sin tur betyder att den måne som färdas i ”innern” småningom hinner ifatt månen på ”ytterbanan”. Detta sker ungefär vart fjärde Jord-år. När månarna närmar sig varandra ökar också den inverkan de gravitationsmässigt har på varandra. Det gör att de byter omloppsbana likt skridskoåkare på långbana. All denna ”dans” sker i gapet mellan Saturnus ringar F och G, och är den enda i sitt slag man hittat i vårt solsystem.
Densiteten hos de bägge månarna ligger kring 0,7g/cm³, vilket väl matchar Saturnus’ densitet. Hypotetiskt skulle både Epimetheus och Janus såväl som Saturnus själv flyta i vatten. Men – Saturnus är väldig och har densiteten till trots en massa 100 ggr Jordens. Med en banradie mindre än hälften så lång som Månens kring Jorden hinner Epimetheus och Janus ta ett varv kring Saturnus på 17 timmar.
Epimetheus vänder, likt sin bror, aldrig andra kinden till. De färdas ständigt med samma sida vänd mot Saturnus. M.a.o likt vår egen måne Månen. Läs gärna med på NASA’s sida. Ta också en titt på andra, märkliga, månar som Cassini tagit bilder på.
edugalaxen.com 