Den 8:e December 1864 läses James Clerk Maxwell‘s artikel ”A Dynamical Theory of the Electromagnetic Field” av Royal Society. Det verket för samman elektriciteten och magnetismen i elektromagnetisk strålning. Frågan är om han inte däri samlade de vackraste ekvationerna någonsin.
J.C.Maxwell visade också att elektromagnetisk strålning, däribland det vi kallar ljus, har momentum och kan utöva tryck. Det är detta tryck som kunde möjliggöra en ”segeltur i rymden”. Solsegel har diskuterats – och testats. JAXA’s IKAROS var ett projekt där man ville demonstrera tekniken, och lyckades. I princip visade IKAROS på möjligheten att dels låta strålningen från solen ”fylla seglet” men också att förse seglet med möjligheten att konvertera emr till el. Vi har ett embryo till en hybridmotor i solsystemet.
IKAROS segel är 196 m² stort men bara 7,5 mikrometer tjockt. Trycket från den elektromagnetiska strålningen är inget som någon kiteseglare på Jorden blir upphetsad av, men ifall inget finns som motverkar kraften och man har tiden på sin sida är det ett fungerande koncept. I augusti 2013, under den förlängda projekttiden, konstaterades att seglet hade höjt sondens hastighet med 400 m/s. Inget att förakta.
Den 8:e december 2010 passerade IKAROS Venus, jämt 146 år efter att JC Maxwell lämnat sin artikel till det kungliga sällskapet. Den 9:e juli samma år (2010, inte 1864) tillkännagav JAXA att kraften som solens strålar utövade på IKAROS’ segel var 1,12 milliNewton.
Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.
Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.
edugalaxen.com 