4:e december: Gemini 7

Under 1960-talet jobbades det stenhårt på att ”erövra” rymden. Amerikanarna hann under den dekaden föra ut astronauter i rymden genom tre olika program. Mercury var det första som tog människan utanför karmanlinjen. Apollo-programmet kulminerade i den bemannade landningen på Månen, men här tar vi oss en titt på Gemini-programmet. Närmare bestämt Gemini VII

Det var den 4:e december 1965 som Gemini VII lyftes ut till sin omloppsbana på toppen av en Titan II:a. Jag måste tillstå att jag tycker det här är det absolut bästa sättet att använda en interkontinental ballistisk missil. Raketen som fått namnet LGM-25C Titan var egentligen utvecklad för mer destruktiva ändamål, men fick en bättre markering i historien i och med Gemini.

Gemini 7 fotograferad från Gemini 6a under den stund dessa två farkoster färdades tillsammans i omloppsbana. Bild: NASA.

Gemini 7 tillryggalade drygt 9 miljoner kilometer under de knappt 14 dygnen kapseln befann sig ovanför Jordens yta. Det innebar totalt 206 varv kring Jorden mellan 4:e och 18:e december. Ett av de viktiga uppdragen som skulle utföras var att synkronisera färden med Gemini 6a, som sköts upp den 15:e december. Farkosterna saknade utrustning för att genomföra en dockning, men piloterna höll framgångsrikt farkosterna intill varandra. Som närmast var avståndet mellan dem kring 30 cm (en fot), medan hastigheten relativt Jorden översteg 27000 km/h.

De andra tester man ville genomföra i och med Gemini 7 var att se hur astronauterna klarade av att vistas så länge som två veckor i rymden. Man ville också förfina metoderna när det gällde återinträde i atmosfären och den efterföljande landningen. På alla punkter visade sig Gemini 7 vara en framgång.

De två astronauterna som bemannade Gemini 7 var Frank Borman och James Lovell. Återkommer till dem närmare jul.


Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.

Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.

Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.

Lämna en kommentar