Min vecka på Andøya.
av Annika Wiksten
18 – 22 september samlades 24 lärare från Finland, Norge och Danmark för att lära sig mer om geologi på kursen ”Geologi i skolen” med Nordic Esero som arrangör. Kursen arrangerades på Andöya Space Station på Andöya strax norr om Lofoten. Före själva fältsamlingen hade vi gjort uppgifter i två repriser samt ett nätprov. Främsta uppgiften med övningarna var att introducera deltagarna i geologins spännande värld och förbereda för fältövningarna på Andöya eftersom alla nu var lite bekanta med Andöyas geologi.
Under första dagen bekantade vi oss med kurslokalen, kursprogrammet och all teknisk apparatur som skulle användas under kursveckan. För att öva på detta besökte vi stranden Bleik för att bättre få en uppfattning om hur olika formationer samt olika typer av växtlighet ser ut i verkligheten jämfört med mer eller mindre manipulerade satellitbilder.
Ovanför ändmoränen som härstammade från senaste istiden fanns ett område som innehöll mycket s.k. lösis efter att klimatet blev varmare och glaciären drog sig tillbaka. Därför bildades ett ganska flackt med ändå oroligt och kuperat landskap med många dödisgropar av varierande storlek.
Under dag två besökte vi även stranden på Bleik för att bekanta oss närmare med våg- och vattenavsättningar. I tidvattenzonen på stranden sker en kontinuerlig sedimentation och stranderosion som bildar mycket tunna skikt som man kan se ifall man gräver ett tvärsnitt i sanden vinkelrätt mot stranden. Eftersom vattnet innehåller olika mycket energi beroende på hur långt ovanför vågornas brytningszon man befinner sig på stranden avlagras material av olika storlek på olika avstånd. De mörkare partierna är grövre material som under flod befunnit sig närmare vågornas brytningszon medan finare material transporteras längre upp på stranden (ljusare områden). Arne Næsheim Fjalstad demonstrerade dessutom den goda sorteringen och höga porositeten genom att hälla en mugg vatten på sanden som direkt försvann.
Ovanför Bleik finns en gammal strandvall som visar var havet befann sig för ungefär 14 500 år sedan. Just den här platsen på Andøya var en av få platser i Norden som var isfria under senaste istiden. Dessutom vet man att klimatet måste ha varit rätt så milt men även stormigt eftersom moränen har sorterats så pass bra.
Under den tredje dagen undersöktes olika typer av vegetation med hjälp av satellitbilder. Växtlighetens typ är inte så lätt att se på vanliga satellitbilder, men ifall man manipulerar dem så att röda våglängder visar infrafött ljus, gröna våglängder visar rött ljus och blåa våglängder visar grönt ljus ser man mycket mer. Växtlighet av olika ålder, täthet och struktur utstrålar varierande mängd infrarött ljus och därför kan man avgöra hurdan växtlighet det finns på olika platser utgående från dessa bilder även på andra områden.
Under den sista hela kursdagen besöktes Ramså-fältet där dels tidvattenzonens sedimentation igen undersöktes liksom även strandlinjen lite högre upp.
På en del ställen fanns ingen vegetation vilket gjorde att man kunde urskilja de olika sedimentationsskikten.
Efter en intensiv och lärorik vecka på Andøya är jag nu tillbaka hemma i vardagen och kan på allvar börja använda det jag har lärt mig i undervisningen. Dessutom har man fått träffa gamla bekanta från tidigare kurser och skaffat många nya bekantskaper samt lite kunnat jämföra undervisningen samt skolsystemen i de olika nordiska länderna. Jag ser fram emot nästa kurs med Nordic Esero, var och när den sedan blir får framtiden utvisa.
Annika Wiksten, lärare i biologi och geografi, Borgå, Finland.
Undrar du var och när Nordic ESERO‘s kurser hålls finns information på deras webbsida.
edugalaxen.com 