Sex (+1) planeter i blickfånget

Det är inte direkt en ”prydlig rad”, men det är rätt unikt att kunna stå ute och kunna se så många planeter utan att behöva vrida på huvudet. Fyra av dem är därtill mycket lätta att få syn på, så varför inte ge det en chans efter skymningen en klar afton. Oberoende av var på Norra halvklotet man befinner sig är det tiden från att det blicit tillräckligt mörkt tills det att Saturnus försvinner bakom horisonten som gäller.

I stort sett som i bilderna ovan är Jupiter, Uranus, Neptunus, Venus och Saturnus placerade på kvällshimlen ännu en god bit in i februari 2025. Ta en titt efter skymningen. Det är just det som gäller. Klockslag går inte att säga eftersom skymningen infaller olika på olika platser.

Plejaderna, Betelgeuse och Orions bälte är med som referenspunkter. Neptunus kan inte ses utan optiska hjälpmedel. Det är än svårare när den syns så kort tid efter skymningen.

I och för sig skulle planeterna synas bäst under eftermiddagen, men då förtar ljuset från Solen alla möjligheter att se ut genom vår atmosfär.

Här är kvällsvyn ut mot ost-sydost. Ljuset från Uranus är så svagt att det är svårt att urskilja mot stjärnorna i bakgrunden. Orions bälte, Betelgeuse och plejaderna är utmärkta med blått. De är bra att se på när man ska orientera sig på natthimlen.

Starkast lysande objektet på kvällshimlen nu, i slutet av januari 2025, är Venus. Planetens visuella, eller skenbara, magnitud är nu -4. Följande i ordningen är Jupiter, -2,5 och Mars, -1. Saturnus skenbara magnitud är +1, vilket är jämförbart med de (från vår planet sett) starkast lysande stjärnorna. Uranus skenbara magnitud är +5,7 ooch Neptunus +7,9. Man brukar dra gränsen vid en magnitud på +6 för att man ska kunna se objektet med blotta ögat. Då ska ändå förhållandena vara ypperliga. En kikare samlar in med fotoner än ”blotta ögat”. Att använda en hyfsad kikare, 10×50 gör att man gott kan urskilja objekt så pass ljussvaga som på en magnitud +9.

M.a.o. måste du tumma lite på rena tanken att kunna se sex planeter samtidigt. Du kan se Mars, Jupiter, Venus och saturnus utan tekniska hjälpmedel. Under klara förhållanden utan ljusföroreningar i närheten och med tid som krävs för att ögat ska anpassa sig till mörkret, kan vi foga Uranus till listan. Så – Inte fem-i-rad, men nog fem planeter samtidigt i synfältet. För att se Neptunus krävs definitivt en kikare eller ett teleskop, och då kan man inte få in alla nämnda planeter i synfältet. 

Nå  – Några renläriga iakttagelser är det ingen som bryr sig i. Använd kamera, om du har möjlighet. Ett objektiv som har en bildvinkel på 130° ger möjligheten att få alla solsystemets planeter utom Merkurius i samma bild. Detta under förutsättning av att Jorden i förgrunden räknas.

En kamera, i synnerhet om du har möjlighet att använda en hyfsat lång exponeringstid, gör att även mycket ljussvaga objekt hinner plantera tillräckligt många fotoner på sensorn för att det ska ge avtryck. I bilden ovan är exponeringstiden 10 sekunder.

Hur ligger då planeterna i sina banor ifall vi samtidigt (åtminstone teoretiskt) kan se alla utom Merkurius. Solsystemet ovan får stöda tanken. Neptunus bana ligger utanför Uranus’. Långt utanför.

Planeterna rör på sig. Alla har sin egen banhastighet. Det betyder att vyn kommer att förändras. Men möjligheten att se alla planeter utom Merkurius samtidigt kommer att finnas kvar ännu i början av februari.

Kring månadsskiftet kan vi också se skäran av en nymåne äntra scenen. Den första februari kommer månen att synas mellan Venus och Saturnus. Då är ännu så pass liten del av Månen upplyst att det inte stör vyn i övrigt.

Efter skymningen sista kvällen i januari kan du se vyn ovan i sydväst. Men – här är det fråga om att optimera upplevelsen – inte maximera. Ju närmare midnatt du kommer desto bättre är det att se ut i rymden. Å andra sidan försvinner Saturnus rätt fört bakom horisonten, följt av Venus en stund senare. Månen, just den 31.1.2025, försvinner bakom horisonten innan bakgrunden blivit ordentligt mörkt. Med andra ord blir vyn bättre och bättre under skymningens gång, men hos oss i norr kommer Månen att ”gå ner” mot skymningshimmel. Ställ dig ut i tid om vädret är gott.

Den första februari kommer Månen att befinna sig mellan Saturnus och Venus. Då hinner bakgrunden bli tillräckligt mörk för att man tydligt ska se också Saturnus. Månen är vid den tiden blott en skära och stör på intet sätt nattsynen.

Dagarna efter ”vandrar” Månen allt högre och mer söderut på kvällshimlen. Samtidigt lyser Solen upp en allt större del av Månen vilket hämmar upplevelsen av att se stora mängder stjärnor.  

---