Ofta vill vi värdera historiska händelser utgående från en subjektiv, nu aktuell (social) kontext. Sett ur dagens europeiska perspektiv, när vi ”befolkar” Mars med robotar, hämtar prover från asteroider och kontinuerligt ser till att ha bästa möjliga besättning på den internationella rymdstationen, kan det te sig märkligt att månfärderna avbröts efter Apollo 17. I det skedet hade 12 (!) personer satt sin fot på Månen.
Besättningen på Apollo 17 var Ron Evans, Eugene Cernan och Harrison Schmitt. Den först nämnde var den som blev kvar i omloppsbana kring Månen medan de andra landade för att utföra sitt arbete. Den sistnämnde var geolog med examina från bland annat Oslo. Sin Ph.D. fick han dock från Harvard.
Geologin spelade stor roll när det gällde att bestämma landningsplats för expeditionen. Helst skulle man hitta en plats så olik de andra som möjligt och med goda möjligheter att undersöka nytt. Valet föll på Taurus-Littrow-dalen. Under tre turer utanför landaren hann de två astronauterna samla 115 kg utvalda prover att ta med till Jorden. De turer de gjorde för att samla proverna gör att de fortfarande håller rekordet i längsta vistelse ute på Månens yta (EVA), och för att ha satt upp det längsta avståndet mellan sig själv och månlandaren.
Förutom att samla prover gjordes flera mätningar på plats. Mer därom t.ex. på NASA’s sidor eller på wikipedia.
Allt som sades under Apollo-projektets turer till Månen finns dokumenterat. Det som sades under Apollo-17-expeditionen kan du läsa här.
Hur som helst var den första turen till Månen, den med Apollo-11, inte huvudsakligen till för att samla ny information om vår följeslagare i rymden. Man ville helt enkelt klå ryssarna i kapplöpningen. Det lyckades, och efter det uppstår det lätt ett litet vakuum. Vi kan inte heller sticka under stol med att det kostade pengar. Massvis med pengar. Det är få väldigt måna om att bistå med så länge det inte är frågan om någon annans pengar som ändå inte skulle kunna komma den egna ekonomin tillgodo.
Det sista är inte lätt att veta inledningsvis.
Jag arbetar för ESERO Finland som ”education officer” samt för skolresurs.fi som resursperson.
Inom rymdfysiken och astronomin stöter man ofta på frågan ”Varför?”. När fysiker frågar så menar de vanligtvis ”Hur?” och den frågan är god att peta i. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna i många framgångsberättelser.
Jag har tidigare jobbat som lärare i bl.a. matematik, fysik och vetenskapliga tillvalsämnen i åk 7-9.
edugalaxen.com 